Winter is coming... ❤

Godmorgon vintertid 2017 💚 Det bästa med dig är att vakna på en söndag klockan sex och känna sig helt utvilad! Den där extra timmen känns bra, helt klart. Och idag, mer än någonsin. För jag har väldigt mycket jag behöver göra just denna söndag. Det kändes dock när jag slog upp de brungröna nyss som en himla bra start på denna dag att skriva ett blogginlägg igen. Snart firar jag och bloggen 11 år, det är min längsta relation någonsin :-)
 
Jag har precis bytt roll på Tjejzonen (där jag är volontär sedan två år tillbaka) och har tagit på mig ett uppdrag som mentor till några av de andra volontärerna. Det känns väldigt spännande. Jag kommer framförallt att ge feedback och stöd till tjejerna och när jag tänker på saken (vilket jag gör en hel del numera...) så är det ju två av mina kärnkompetenser! Att ge stöd i olika former på ett personligt/personlighetsutvecklande plan samt att jobba med förbättring och utveckling genom att ge konstruktiv och sorterad feedback. Så jag är verkligen laddad för detta, och premiären för min del är alltså idag.
 
Det som också står på agendan är att plugga inför nästa veckas kursdagar på Sverigehälsan. Det är tre tillfällen kvar nu, diplomerad stress- och avspänningspedagog blir jag den 13 december :-) Den här terminen är det stort fokus på praktik och jag har valt att skapa olika aktiviteter på Unionen för de personer som har ett uppdrag som arbetsmiljöombud på sina arbetsplatser. Det är en otroligt viktig grupp att värna och jag ser att de har mycket att göra och mycket att bära på sina axlar när det gäller den psykosociala arbetsmiljön "där ute".
 
Jag går i tankarna nu vad jag vill bli när jag blir stor ;-) Jag älskar verkligen mitt jobb och det är en ynnest att få ha haft det så roligt i så många år. Började jobba på SIF (som sedemera blev Unionen) bara någon månad efter att jag började blogga, faktiskt. Och på ett sätt skulle jag säkert kunna ha väldigt roligt i samma roll länge till men samtidigt känner jag att jag vill ha en ny utmaning, fördjupa mina kunskaper, bygga vidare utifrån den väg jag slagit mig in på de senaste åren. Kring stress, stresshantering, arbetsglädje och lycka.
 
Ett par timmar av söndagen ska ägnas åt den delen också, att skriva mail och sätta ord på mina tankar och även jobba undan en del så att jag kan gå in med ett rent sinne imorgon på Sverigehälsan. 
 
Först ska jag yoga ♥ Jag har nästan helt kommit av mig med träningen den senaste tiden tyvärr. Jag förlängde inte mitt gymkort i somras och nu när jag bor både i Vallentuna och Vaxholm vet jag inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Det blir lättare till sommaren, när jag får ett hem och en plattform att utgå ifrån igen. Men jag har i alla fall köpt ett klippkort på Magasinet här i Vaxholm och det känns jättekul att börja träna på en riktig yogastudio. Så idag blir det Hathayoga och det tror jag blir en bra start för dagen, för vintertiden och för resten av mitt liv som börjar NU.
 
Ha en underbar dag, stor kram till dig!

Tillbaka till skolbänken

Livet är fullt av vägskäl. Varje given situation är egentligen ett vägskäl. Men de flesta är så självklara och/eller omedvetna att vi inte reflekterar över vilken väg vi väljer... Sedan finns det förstås de där stora vägskälen också, de som kan påverka hela vår framtid. Ibland visar sig ju även ett till synes obetydligt val få oanade konsekvenser.
 
Hur som helst så står jag just nu vid ett medvetet vägskäl. Jag har redan bestämt i vilken riktning jag ska gå. Det beslutet har mognat, växt fram, och plötsligt en dag mellan jul och nyår föll allt på plats.
 
Jag vet sedan länge att min mitt syfte och min livsuppgift är att hjälpa människor. Hjälpa dem att hitta sin egen mening, och sin kraft. Jag gör det på jobbet. Och som volontär hos Tjejzonen. Jag gör det i andra sammanhang också, förstås, men framföllt på dessa två arenor. Jag har funderat ganska länge på att vidareutbilda mig. Jag har varit inne på KBT steg 1 eller en grundläggande utbildning i psykoterapi. Bägge dessa inriktningar är kostsamma och kräver mycket fokus under ett par års tid. Jag har landat i att jag inte där i livet just nu, som "varannanvecka-mamma" med ganska små barn och heltidsjobb (och med en period av utmattning i bagaget).
 
Men jag vill verkligen ta ett (stort) steg i önskad riktning nu. Därför har jag bestämt mig för att ta tjänsteldigt på 25 % från mars till december för att utbilda mig till stress- och avspänningspedagog hos Sverigehälsan. Det känns helt rätt, spännande och meningsfullt. Stress sägs ju vara vår tids epidemi, en folksjukdom, och kostar oändligt mycket lidande och resurser för alla inblandade. Så många människor, grupper och organisationer som är drabbade av långvarig stress. Det finns mycket att göra "där ute", för att komma åt den här negativa trenden. Och de som mår allra sämst är unga människor. Det är en allvarlig utveckling.
 
Jag kommer också under våren att läsa en universitetskurs via jobbet; "Arbetsmijlö i det nya arbetslivet" för att bland annat få mer kunskap kring den nya arbetsmiljöföreskrift som togs i bruk i mars förra året. I den regleras krav i arbetet, ohälsosam arbetsbelastning, organisatorisk arbetsmiljö, resurser för arbetet och kränkande särbehandling. Den nya "Afsen" lägger ett större ansvar än tidigare på arbetsgivaren, att bland annat se till att varje medarbetare får möjlighet att varva arbetstoppar med tillräcklig återhämtning. 
 
Min dröm är att i framtiden jobba mer med individuella samtal igen, och att kunna kombinera det med att föreläsa om stresshantering, lycka och arbetsglädje ♥ Kanske fortsätta jobba halvtid på Unionen med stressrelaterade frågor, och i egen verksamhet resten av tiden.
 
Vilken är din dröm för det här året, eller på längre sikt?
KRAM

Kill your darlings!

Godmorgon bloggen, onsdagen den 7 december 2016 ♥ Jag och Majken är hemma idag, av olika anledningar. Eller ändå inte. Majken har varit sjuk så hon får en extra vilodag hemma innan hon får gå till skolan igen. Och jag har, som ni vet, varit sjukskriven och detta är sista dagen innan jag börjar jobba heltid imorgon. Jag jobbar 75 % sedan tre veckor tillbaka och om jag inte missminner mig så är det exakt två månader sedan jag bröt ihop på jobbet, 7 oktober var det vill jag minnas. Det ska bli skönt att komma tillbaka "för gott". De resterande veckorna av 2016 blir också ganska lugna och sedan gäller det att hitta ett bra flow inför nästa år. 
 
Det känns längesedan, och ändå inte. Det har varit bra veckor, och ändå inte. Med handen på hjärtat har det varit ganska mycket upp och ned. Min kloka vän Johan var här en dag och vi pratade om hur skeendet för kris och utveckling ofta ser ut. Risken är att man kör på utifrån en (medveten eller omedveten) strategi som uppenbarligen inte fungerar så väl över tid. Förr eller senare stöter man på rejält motstånd och trillar ner i ett krisläge. Efter en stund tar man sig sannolikt ur den akuta krisen och det är ju då det blir verkligt intressant. För det som är lätt hänt, och som jag gjort många gånger, är att man går tillbaka till den gamla strategin igen (den funkar ju ofta jäkligt bra tills dess att den inte funkar alls...). Nästa gång man smäller i väggen tar det mer kraft och tid att ta sig ur "krisloopen". Och så där lär det hålla på tills man antingen ändrar strategin på riktigt alternativt smäller i så hårt att man, rent krasst, dör eller tvingas till andra strategier som kanske är betydligt mindre önskvärda. Och där är det nog inte så många som vill hamna... Inte jag heller.
 
Så jag ser det som positivt att det har varit både lätt och svårt, skönt och jobbigt, spännande och frustrerande. För det tyder på att jag faktiskt både VILL och GÖR saker annorlunda den här gången. Är det något som jag har ägnat mig åt den här hösten så är det "kill your darlings" och det är fan inte roligt! Men nödvändigt.
 
Och ju mer jag skalar bort, på alla plan, desto tydligare blir det vad som faktiskt betyder något. Livet är ju så kort.
 
- Vad är det jag vill åstadkomma med mitt liv?
- Vilket är mitt syfte, min mening?
 
Jag vill inte ha så jäkla mycket har jag kommit på :-) Jag vill förstås ha friska, lyckliga barn. Jag vill ha såpass mycket pengar att jag kan resa och ha en "guldkant" på vardagen. Jag vill ha en kropp som mår bra. Jag vill leva med en man som jag är kär i och som jag längtar efter när vi inte ses. Jag vill ha ett jobb där jag får möjlighet att hjälpa människor, där jag kan inspirera och lyfta andra. Jag vill ha nära vänner och en familj som finns där, även om vi inte ses så mycket i perioder. Men som bryr sig, och som jag bryr mig om. Ja, det var väl det.
 
Ärligt talat, dessa veckor har jag kommit på att den här frågeställningen är så långt ifrån en klyscha som man kan komma... Den är ALLT.
 
Vad är meningen med DITT liv? Vilket är DITT syfte?
 
♥♥♥