Tillbaka till skolbänken

Livet är fullt av vägskäl. Varje given situation är egentligen ett vägskäl. Men de flesta är så självklara och/eller omedvetna att vi inte reflekterar över vilken väg vi väljer... Sedan finns det förstås de där stora vägskälen också, de som kan påverka hela vår framtid. Ibland visar sig ju även ett till synes obetydligt val få oanade konsekvenser.
 
Hur som helst så står jag just nu vid ett medvetet vägskäl. Jag har redan bestämt i vilken riktning jag ska gå. Det beslutet har mognat, växt fram, och plötsligt en dag mellan jul och nyår föll allt på plats.
 
Jag vet sedan länge att min mitt syfte och min livsuppgift är att hjälpa människor. Hjälpa dem att hitta sin egen mening, och sin kraft. Jag gör det på jobbet. Och som volontär hos Tjejzonen. Jag gör det i andra sammanhang också, förstås, men framföllt på dessa två arenor. Jag har funderat ganska länge på att vidareutbilda mig. Jag har varit inne på KBT steg 1 eller en grundläggande utbildning i psykoterapi. Bägge dessa inriktningar är kostsamma och kräver mycket fokus under ett par års tid. Jag har landat i att jag inte där i livet just nu, som "varannanvecka-mamma" med ganska små barn och heltidsjobb (och med en period av utmattning i bagaget).
 
Men jag vill verkligen ta ett (stort) steg i önskad riktning nu. Därför har jag bestämt mig för att ta tjänsteldigt på 25 % från mars till december för att utbilda mig till stress- och avspänningspedagog hos Sverigehälsan. Det känns helt rätt, spännande och meningsfullt. Stress sägs ju vara vår tids epidemi, en folksjukdom, och kostar oändligt mycket lidande och resurser för alla inblandade. Så många människor, grupper och organisationer som är drabbade av långvarig stress. Det finns mycket att göra "där ute", för att komma åt den här negativa trenden. Och de som mår allra sämst är unga människor. Det är en allvarlig utveckling.
 
Jag kommer också under våren att läsa en universitetskurs via jobbet; "Arbetsmijlö i det nya arbetslivet" för att bland annat få mer kunskap kring den nya arbetsmiljöföreskrift som togs i bruk i mars förra året. I den regleras krav i arbetet, ohälsosam arbetsbelastning, organisatorisk arbetsmiljö, resurser för arbetet och kränkande särbehandling. Den nya "Afsen" lägger ett större ansvar än tidigare på arbetsgivaren, att bland annat se till att varje medarbetare får möjlighet att varva arbetstoppar med tillräcklig återhämtning. 
 
Min dröm är att i framtiden jobba mer med individuella samtal igen, och att kunna kombinera det med att föreläsa om stresshantering, lycka och arbetsglädje ♥ Kanske fortsätta jobba halvtid på Unionen med stressrelaterade frågor, och i egen verksamhet resten av tiden.
 
Vilken är din dröm för det här året, eller på längre sikt?
KRAM

Kill your darlings!

Godmorgon bloggen, onsdagen den 7 december 2016 ♥ Jag och Majken är hemma idag, av olika anledningar. Eller ändå inte. Majken har varit sjuk så hon får en extra vilodag hemma innan hon får gå till skolan igen. Och jag har, som ni vet, varit sjukskriven och detta är sista dagen innan jag börjar jobba heltid imorgon. Jag jobbar 75 % sedan tre veckor tillbaka och om jag inte missminner mig så är det exakt två månader sedan jag bröt ihop på jobbet, 7 oktober var det vill jag minnas. Det ska bli skönt att komma tillbaka "för gott". De resterande veckorna av 2016 blir också ganska lugna och sedan gäller det att hitta ett bra flow inför nästa år. 
 
Det känns längesedan, och ändå inte. Det har varit bra veckor, och ändå inte. Med handen på hjärtat har det varit ganska mycket upp och ned. Min kloka vän Johan var här en dag och vi pratade om hur skeendet för kris och utveckling ofta ser ut. Risken är att man kör på utifrån en (medveten eller omedveten) strategi som uppenbarligen inte fungerar så väl över tid. Förr eller senare stöter man på rejält motstånd och trillar ner i ett krisläge. Efter en stund tar man sig sannolikt ur den akuta krisen och det är ju då det blir verkligt intressant. För det som är lätt hänt, och som jag gjort många gånger, är att man går tillbaka till den gamla strategin igen (den funkar ju ofta jäkligt bra tills dess att den inte funkar alls...). Nästa gång man smäller i väggen tar det mer kraft och tid att ta sig ur "krisloopen". Och så där lär det hålla på tills man antingen ändrar strategin på riktigt alternativt smäller i så hårt att man, rent krasst, dör eller tvingas till andra strategier som kanske är betydligt mindre önskvärda. Och där är det nog inte så många som vill hamna... Inte jag heller.
 
Så jag ser det som positivt att det har varit både lätt och svårt, skönt och jobbigt, spännande och frustrerande. För det tyder på att jag faktiskt både VILL och GÖR saker annorlunda den här gången. Är det något som jag har ägnat mig åt den här hösten så är det "kill your darlings" och det är fan inte roligt! Men nödvändigt.
 
Och ju mer jag skalar bort, på alla plan, desto tydligare blir det vad som faktiskt betyder något. Livet är ju så kort.
 
- Vad är det jag vill åstadkomma med mitt liv?
- Vilket är mitt syfte, min mening?
 
Jag vill inte ha så jäkla mycket har jag kommit på :-) Jag vill förstås ha friska, lyckliga barn. Jag vill ha såpass mycket pengar att jag kan resa och ha en "guldkant" på vardagen. Jag vill ha en kropp som mår bra. Jag vill leva med en man som jag är kär i och som jag längtar efter när vi inte ses. Jag vill ha ett jobb där jag får möjlighet att hjälpa människor, där jag kan inspirera och lyfta andra. Jag vill ha nära vänner och en familj som finns där, även om vi inte ses så mycket i perioder. Men som bryr sig, och som jag bryr mig om. Ja, det var väl det.
 
Ärligt talat, dessa veckor har jag kommit på att den här frågeställningen är så långt ifrån en klyscha som man kan komma... Den är ALLT.
 
Vad är meningen med DITT liv? Vilket är DITT syfte?
 
♥♥♥

Ljuvlig hemmagjord mandelmjölk

Imorse gjorde jag min första egengjorda mandelmjölk, har tänkt på det typ 100 gånger de senaste månaderna eftersom jag konsumerar stora mängder sådan mjölk. Köper mestadels den ekologiska från Coop men det säger ju sig självt att hemmagjord är både godare och nyttigare. Jag lade 2,5 dl ekologiska mandlar i blöt över natten och imorse sköljde jag dem noga (blev då drygt 3 dl eftersom de svällt litegrann). Mixade ganska länge tillsammans med 11 dl vatten, en nypa havssalt samt en halv tsk vaniljsocker (det som ser ut som råsocker - "Bourbon vaniljsocker ekologiskt" står det på burken). Sedan kramade jag ur mjölken genom en nötmjölkspåse (jag har köpt min via Apotea, från Renée Voltaire).
 
Tjejerna fick varsin premiärsmoothie på nygjord mjölk, frusen banan, frysta blåbär, cashewnötssmör, kakao, vaniljsocker samt lite honung. Kändes helt klart bättre än att servera en kanelknäcke med smör till frukost ;-) Den där "nötklumpen" som blir kvar i påsen funderar jag lite på hur jag ska använda... Kanske blir den perfekt att blanda ner i nyttiga chokladbollar? Eller att använda som ingrediens i vegetariska biffar? Måste googla lite på mandelmjölk + nötklump + recept och se vad som dyker upp, haha! Bilden lånade jag förövrigt från farmersalmenac.com.
 
Snart börjar jag jobba igen, rättare sagt är det sista dagen imorgon med sjukskrivning på heltid. Då har jag (redan) varit hemma i två veckor. Jag tänkte nyttja dagen på ungefär samma sätt som jag gjort med alla dessa dagar... Åka till gymmet på förmiddagen och gå på yinyoga (ska köra ett styrkepass också, har tränat med min PT under hösten och lagt upp ett program i tre delar), därefter åka hem och äta en sen lunch i soffan framför O.C. och sannolikt somna en stund.  Två veckor med fokus på vila och återhämtning har varit bra, ska fortsätta på det spåret framöver också. Men i kombination med mitt jobb, förstås.
 
Jag är dock glad för att jag har två veckor med sjukskrivning på 50 % för att trappa upp arbetsinsatsen successivt, märker att jag fortfarande har vissa utmaningar med att vara fokuserad, att jag har humörssvängningar, har isolerat mig litegrann (pratar/umgås i princip bara med Jocke utöver tjejerna) och blir lätt uttröttad. Min chef och mina närmaste kollegor blev väldigt förvånade över att inte läkaren sjukskrev mig längre på heltid men han var hård med att han inte vill göra det om det inte är absolut nödvändigt (det är väl förvisso inte helt lätt att bedöma, gissar jag). För egen del hade jag ju i princip inte ens tänkt tanken på att jag skulle bli sjukskriven, förrän den där fredagen på jobbet då jag bröt ihop, så jag hade inte så många synpunkter på sjukskrivningen som sådan. Jag tror att det blir bra.
 
Nu ska jag lägga mig och läsa en tidning jag köpte för någon vecka sedan; "Inspire". Den är enligt framsidan "din hälsoguide för kropp, sinne och själ". Det lät bra tyckte jag och så var den alltid lika vackra Yoga Girl på framsidan så den hamnade i min ägo. När jag väl började bläddra i den visade det sig att det är en tidning med fokus på andlighet, healing, mystik och djup inre visdom. Först kändes det lite väl flummigt för min smak att läsa om hur man "upplever sin egen mystiska kontakt med universums intelligens" men sedan bestämde jag mig för att läsa igenom hela tidningen med ett öppet sinne. Och kalla mig gärna fånig men jag tror att det fanns en mening med att jag valde just den bland hundratals andra titlar hos Pressbyrån på Centralstationen samma dag som jag hade mitt "breakdown" på jobbet. Jag tror att det finns nya vägar att utforska, och att det kanske är dags nu ♥
 
Stor kram till dig!!!