Det är något i (september)luften...

September. Den av årets månader som jag tycker andas allra mest hopp, framåtanda, möjligheter. För mig har det nog alltid varit så, kanske är det något med klarheten i luften. Eller att kropp och själ har varit på rekonditionering under sommarens lediga veckor? Oavsett varför så älskar jag den här tiden på året lite extra mycket. Det finns något odefinerbart, något rogivande, som omsluter mig.
 
Summer of 2017. Så hette mitt senaste inlägg och skrevs på midsommarafton. Det känns ju som eoner av tid bort... Då låg hela sommaren framför ens fötter, framför mina fötter. Sommaren var verkligen läkande för mig, stärkande. Ja, dels hade det nog att göra med att jag genom chockdoser av D-vitamin fick tillbaka energi och ork igen men det är förstås inte hela sanningen.
 
Jag fick ju uppleva magi också <3 En vecka i Rom och under Toscanas stjärnhimmel, på kringelikrogiga vägar kantade av skyhöga cypresser. Kärlek, bröllop, gemenskap, glädje, njutning. Ja, det var verkligen en magisk vecka. Rom vill jag verkligen återkomma till. Men kanske inte i mitten av juli nästa gång :-) Nu, i början på hösten vore det magiskt tror jag att bege sig till italien igen. Sitta på en piazza, dricka ett glas prosecco, titta på turister som vallfärdar med selfiepinnar i högsta hugg mot Fontana di Trevi. Jag drömmer mig bort från onsdagens arbete, i alla fall för en liten stund.
 
Ja, det var en fin sommar med många minnen jag bär med mig in i hösten. Bilder att plocka fram när vinden viner i november, när man kurar under en filt med tända ljus och en rykande het thékopp i händerna. Då ska jag tänka på Liseberg, på brutna armar, på långa cykelturer, på kräftskivor, på MR-röntgen, på kalla sommarkvällar, på varma sommardagar, på husdrömmar, på glassätande, på bad från bryggor, på bad från båtar, på min familj, på mina vänner, på våra barn, på min stora kärlek. Då ska jag tänka på allt det där, och lite till.
 
Men nu ska jag fortsätta att jobba. Planera för höstens alla aktivteter. Stressföreläsningar, workshops för arbetsmiljöombud, ledarutveckling, gruppcoachning osv. Och när jag tar en paus då och då sticker tankarna iväg till våra drömmar om ett gemensamt hus framöver. Vi förlorade en budgivning av drömhuset igår men tar nya tag. Hoppet överger en ju inte i första taget, eller hur?
 
KRAM

Andas, andas, andas

Sitter på Le Petit Café i Haga, Göteborg, och har precis skrivit ett inlägg i över en timme, det första på 12 veckor!!! När jag ska spara det råkar jag radera ALLT. Ok, vill helst skrika rakt ut här på Haga Nygata. Tänker för mig själv. Andas. Andas. Andas ❤

Jante, Luther & deras motpoler

Den här veckan har jag träffat två personer som betyder mycket för mig och som hjälper mig att hitta tillbaka på kärlekens väg när jag tappar fotfästet för en stund. Den ena är min coach Silje som är en av de klokaste, coolaste och mest genuina människor jag träffat. Jag började gå hos henne 2013 och tror nog att så länge hon fortsätter att jobba med det hon gör så kommer jag att återkomma till henne med jämna mellanrum ♥ Jag har inte träffat henne på flera månader nu och det var verkligen på tiden. Vi hade ett grymt bra samtal och jag fick flera användbara verktyg med mig från vårt samtal, strategier jag kommer att använda för lång tid framöver.
 
Den andra är min älskade syster Cisse som är en stor inspirationskälla för mig och som har bott hos mig tre nätter den här veckan. Det finns ingen som skiter så mycket i Jante och Luther som hon gör! Hon kastar sig ut, varje dag, och hon skapar nya vänskapsband vart hon sig än i världen vänder. Efter 22 år i Italien är hon full av nyanser och hon är lika stolt över sitt svenska ursprung som sina italienska värderingar och traditioner. Igår berättade hon att hon gett sin yngsta dotter en liten lektion i att vända surhet till glädje då de stötte på en högst otrevlig person som jobbade i charken på deras lokala varuhus vid Comosjön. Cisse vägrade låta sig smittas av hans attityd utan tänkte istället att den personen behöver nog lite kärlek. Och när de skiljdes åt efter några minuter hade hans ansikte spruckit upp i ett stort leende och de skojade om fotboll och annat. Det där en så beundransvärd kompetens tycker jag, att vilja och kunna öppna upp även de till synes mest sura och bittra människor och skjuta in en pil med värme och kärlek i deras hjärtan. Världen behöver människor som min syster, den saken är klar!!! Jag måste dock ta lite fler bilder på oss två tillsammans insåg jag nu när jag scrollade i arkivet, det är ju skandal att jag behöver gå över tre år tillbaka i tiden för att hitta sammanhang där vi har fastnat på samma bild :-)
 
Jag hade storslagna planer för min lördag ska ni veta! Jocke har varit i Åre nästan hela veckan och kom inte hem förrän sent igår kväll så lördagen skulle vikas enbart åt välgörande aktiviteter. Jag hade bokat in mig på två yogapass, planerade för att tillbringa många sköna timmar på gymmet med mig själv. Jag skulle laga nyttig mat, kanske gå ut i solen, städa lite, jobba ett par timmar, utnyttja dagen till max.
 
Den uppmärksamme kanske noterade nu att jag skrev i "konditionalis 2" vilket är namnet på det tempus man använder för att beskriva handlingar eller tillstånd som kunde ha inträffat i framtiden vid vissa villkor. Allt det jag här ovan beskrev HADE nämligen KUNNAT inträffa OM det inte vore för att jag gick på afterwork på fredagskvällen och hade väldigt trevligt med min kompis Victoria och hennes nya sambo :-) Efter vin, god mat (och dessert förstås), drinkar och kvällens sista (och kanske något onödiga) margarita blev det en taxifärd hem och när jag vaknade igår insåg jag snabbt att en hälsosam lördag kan jag glömma... Fast det bidde en ganska härlig lördag ändå, jag låg i sängen hela förmiddagen och lyssnade på "Sälj" av Fredrik Eklund på Storytell, därefter åkte jag till Vaxholm och låg två timmar i soffan och lyssnade på "Sälj". Och sedan gick jag en promenad i en timme och lyssnade på... "Sälj", haha. Den boken passar nämligen utmärkt in i mitt liv just nu efter all inspiration jag fått med hjälp av syrran, Silje och mig själv under veckan som gått.
 
Sunday, funday.
Idag är jag helt återställd och nu jäklar!!! Oj, oj, oj vad jag ska maxa den här dagen :-) Snart ska jag gå ut och powerwalka, har tre timmar kvar (av nio) på boken så mitt mål är att lyssna igenom den under dagen. Och sedan ska jag jobba, kanske träna och fixa något härligt till söndagsmiddag. Jocke hann jag se i en kvart ungefär innan han och hans äldsta kille åkte iväg till en slalomtävling i Huddinge tidigt imorse. Jag skrev för ett tag sedan att det inte var helt enkelt för min del att acceptera att jag behöver vara själv en stor del av tiden i vår relation... Nu tycker jag att det funkar bättre, jag väljer att se ensamheten som en möjlighet till skapande/reflektion/utveckling. Jag har ju inte varit själv sedan jag var 20 och nu är jag i en kärleksrelation där jag även är "ensam" på samma gång, det är ganska nyttigt för min del. 
 
Ha nu en underbar söndag, stoooooor kram!!!