Winter is coming... ❤

Godmorgon vintertid 2017 💚 Det bästa med dig är att vakna på en söndag klockan sex och känna sig helt utvilad! Den där extra timmen känns bra, helt klart. Och idag, mer än någonsin. För jag har väldigt mycket jag behöver göra just denna söndag. Det kändes dock när jag slog upp de brungröna nyss som en himla bra start på denna dag att skriva ett blogginlägg igen. Snart firar jag och bloggen 11 år, det är min längsta relation någonsin :-)
 
Jag har precis bytt roll på Tjejzonen (där jag är volontär sedan två år tillbaka) och har tagit på mig ett uppdrag som mentor till några av de andra volontärerna. Det känns väldigt spännande. Jag kommer framförallt att ge feedback och stöd till tjejerna och när jag tänker på saken (vilket jag gör en hel del numera...) så är det ju två av mina kärnkompetenser! Att ge stöd i olika former på ett personligt/personlighetsutvecklande plan samt att jobba med förbättring och utveckling genom att ge konstruktiv och sorterad feedback. Så jag är verkligen laddad för detta, och premiären för min del är alltså idag.
 
Det som också står på agendan är att plugga inför nästa veckas kursdagar på Sverigehälsan. Det är tre tillfällen kvar nu, diplomerad stress- och avspänningspedagog blir jag den 13 december :-) Den här terminen är det stort fokus på praktik och jag har valt att skapa olika aktiviteter på Unionen för de personer som har ett uppdrag som arbetsmiljöombud på sina arbetsplatser. Det är en otroligt viktig grupp att värna och jag ser att de har mycket att göra och mycket att bära på sina axlar när det gäller den psykosociala arbetsmiljön "där ute".
 
Jag går i tankarna nu vad jag vill bli när jag blir stor ;-) Jag älskar verkligen mitt jobb och det är en ynnest att få ha haft det så roligt i så många år. Började jobba på SIF (som sedemera blev Unionen) bara någon månad efter att jag började blogga, faktiskt. Och på ett sätt skulle jag säkert kunna ha väldigt roligt i samma roll länge till men samtidigt känner jag att jag vill ha en ny utmaning, fördjupa mina kunskaper, bygga vidare utifrån den väg jag slagit mig in på de senaste åren. Kring stress, stresshantering, arbetsglädje och lycka.
 
Ett par timmar av söndagen ska ägnas åt den delen också, att skriva mail och sätta ord på mina tankar och även jobba undan en del så att jag kan gå in med ett rent sinne imorgon på Sverigehälsan. 
 
Först ska jag yoga ♥ Jag har nästan helt kommit av mig med träningen den senaste tiden tyvärr. Jag förlängde inte mitt gymkort i somras och nu när jag bor både i Vallentuna och Vaxholm vet jag inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Det blir lättare till sommaren, när jag får ett hem och en plattform att utgå ifrån igen. Men jag har i alla fall köpt ett klippkort på Magasinet här i Vaxholm och det känns jättekul att börja träna på en riktig yogastudio. Så idag blir det Hathayoga och det tror jag blir en bra start för dagen, för vintertiden och för resten av mitt liv som börjar NU.
 
Ha en underbar dag, stor kram till dig!

Det är något i (september)luften...

September. Den av årets månader som jag tycker andas allra mest hopp, framåtanda, möjligheter. För mig har det nog alltid varit så, kanske är det något med klarheten i luften. Eller att kropp och själ har varit på rekonditionering under sommarens lediga veckor? Oavsett varför så älskar jag den här tiden på året lite extra mycket. Det finns något odefinerbart, något rogivande, som omsluter mig.
 
Summer of 2017. Så hette mitt senaste inlägg och skrevs på midsommarafton. Det känns ju som eoner av tid bort... Då låg hela sommaren framför ens fötter, framför mina fötter. Sommaren var verkligen läkande för mig, stärkande. Ja, dels hade det nog att göra med att jag genom chockdoser av D-vitamin fick tillbaka energi och ork igen men det är förstås inte hela sanningen.
 
Jag fick ju uppleva magi också <3 En vecka i Rom och under Toscanas stjärnhimmel, på kringelikrogiga vägar kantade av skyhöga cypresser. Kärlek, bröllop, gemenskap, glädje, njutning. Ja, det var verkligen en magisk vecka. Rom vill jag verkligen återkomma till. Men kanske inte i mitten av juli nästa gång :-) Nu, i början på hösten vore det magiskt tror jag att bege sig till italien igen. Sitta på en piazza, dricka ett glas prosecco, titta på turister som vallfärdar med selfiepinnar i högsta hugg mot Fontana di Trevi. Jag drömmer mig bort från onsdagens arbete, i alla fall för en liten stund.
 
Ja, det var en fin sommar med många minnen jag bär med mig in i hösten. Bilder att plocka fram när vinden viner i november, när man kurar under en filt med tända ljus och en rykande het thékopp i händerna. Då ska jag tänka på Liseberg, på brutna armar, på långa cykelturer, på kräftskivor, på MR-röntgen, på kalla sommarkvällar, på varma sommardagar, på husdrömmar, på glassätande, på bad från bryggor, på bad från båtar, på min familj, på mina vänner, på våra barn, på min stora kärlek. Då ska jag tänka på allt det där, och lite till.
 
Men nu ska jag fortsätta att jobba. Planera för höstens alla aktivteter. Stressföreläsningar, workshops för arbetsmiljöombud, ledarutveckling, gruppcoachning osv. Och när jag tar en paus då och då sticker tankarna iväg till våra drömmar om ett gemensamt hus framöver. Vi förlorade en budgivning av drömhuset igår men tar nya tag. Hoppet överger en ju inte i första taget, eller hur?
 
KRAM

Summer of 2017

Midsommarafton är här, åter en gång, denna högtidsdag som för många kanske är den verkliga inkörsporten till den blomstertid som nu kommer (eller ja, som redan är här sedan ett tag tillbaka). Jag sitter vid köksbordet, vaknade strax efter fem och kunde inte somna om, och tänker lite på svunna tiders firande. I 20-årsåldern firade jag ofta midsommar med dåvarande vänner och pojkvän utanför Herrljunga, med logdans och hela baletten. Framåt småtimmarna traskade vi lyckliga hem i daggfuktigt gräs med ömmande fötter och svensktoppshits ringandes i öronen :-)
 
Några år senare bytte jag kille och hemstad, och eftersom mitt minne är oroväckande dåligt numera (utreds för det) fick jag nu scrolla tillbaka i bloggen för att friska upp minnet litegrann. Jag satt nämligen här och kom inte ihåg en endaste midsommar under de 10 år som vi var tillsammans!!! Tack bloggen, insåg precis att du är det minne jag inte lägre kan lita på... Så nu vet jag med bestämdhet att för exakt 10 år sedan idag firade jag midsommar ute på Lidingö med min fina vän Maria ;-)
 
Sommaren 2014 hade jag precis skaffat mig ett "nytt" liv vilket innebar att jag var separerad småbarnsmamma med nyss införskaffad lägenhet och, inte minst (haha), mitt livs första egna bil! Jag var så jäkla lycklig över min sprillans nya Skoda Octavia (den tjänar mig fortfarande väl, by the way) och föste in mig själv och tjejerna i den för en roadtrip till Västkusten. Midsommaraftonen tillbringades faktiskt inte med min familj som huserade i vårt hus utan i grannhuset med min älskade barndomsvän Louise och vi satt uppe hela natten och pratade om drömmar, krossade drömmar och längtan efter att uppfylla nya framöver ♥ Det var fina dagar, vill jag minnas.
 
2015, nä det står still. Firade vi med vänner här i Vallentuna? Eller var vi på landet? Tack och lov ska jag snart genomföra en magnetröntgen, jag vill så gärna få en större förståelse för vad denna minnesförlust egentligen handlar om. Är det sviterna av långvarig mental trötthet och utmattning? Är det tidiga tecken på någon form av förändringar i hjärnan? Med Alzheimers hos mamma och hos många av pappas släktingar finns tyvärr de tankarna hos mig. Men viktigast av allt: Hur mycket kan jag påverka detta skeende på egen hand? För att kunna planera för det på bästa sätt vill jag veta svart på vitt hur det faktiskt står till under pannbenet...
 
Nåväl, nåväl. Förra året firade jag midsommmarafton med min älskade. Först åkte vi ut till mysiga ön Grinda i Stockholms skärgård och åt traditionell midsommarsupé på värdshuset där och på kvällen blev det paaaaarty :-) Och i år kör vi en favorit i repris, denna gång med min pappa som kom upp igår samt med Jockes föräldrar. Och så fyra kids, så det kanske inte blir riktigt lika mycket party i år, haha!
 
Så; nu kickar vi på riktigt igång Summer of 2017, jag tror och hoppas på magi dessa grönskande månader. Och jag önskar dig den bästa av midsommaraftnar, utöver allt det som du gärna fyller denna dagen med så framförallt lugn, glädje, närvaro, energi, harmoni. Det skulle jag vilja ge dig, om jag kunde ♥♥♥
 
KRAMAR