Lugnet

Vaknar tidigt i Vaxholm till en magisk utsikt, morgonen bryter så sakteliga igenom och speglar sig över den, till synes, orörliga vattenytan. Jag älskar att vara här, det är som att "komma hem" litegrann, jag mår så bra av att vara nära havet igen. Är uppvuxen så i västra Göteborg och de långa somrarna som tillbringades från det att jag föddes vid de bohusländska klipporna har nog satt sina spår ♥ Sitter i tystnaden med en kopp thé och betraktar både vattnet utanför samt den vackra buketten här bredvid som jag fick igår. Ska snart jobba en stund men vill hålla fast vi den här stunden lite, lite längre...
 
Jag är tacksam. Jag känner det allt oftare numera. Med lite distans kan jag förstå och uppskatta allt som jag har varit med om. Jag kan omöjligt tro att det är slumpen som för oss framåt genom livet, jag tror att vår väg till stor del sker genom medvetna och omedvetna val och önskningar. Vägen kantas förstås av svårigheter, större eller mindre, som vi inte har bett om men någonstans tror jag ändå att inget är meningslöst. Allt vi möter för oss framåt genom det här livet.
 
Min livsresa har ju fört mig hit där jag är idag. Och här vill jag vara. När jag sitter vid matbordet och ser ut över vattnet, öarna och höstens prakt på lövträden inser jag att det finns ingen annanstans i hela världen där jag vill befinna mig just nu. Jag sökte efter den här känslan under många år, jag letade såväl inom mig själv som hos andra. Och det är ju en viktig del av livet, tycker jag, att söka och vandra på livets väg med en önskan om vad den vägen ska erbjuda.
 
När man hittar rätt är det som att äntligen hitta en perfekt anpassad sko, som är handgjord endast för mina fötter. Jag har vandrat på livets väg med alla möjliga varianter tidigare, vissa har under perioder passat väldigt väl och andra har varit för trånga fast jag har velat förneka det in i det sista. Och det är inte så lätt att hitta den perfekt anpassade skon, vissa gör det tyvärr aldrig. Andra tycks göra det tidigt i livet. En del går i för trånga Manolo Blahniks ett helt liv och tror att det är rätt väg att vandra. 
 
Jag är glad för alla steg jag tagit i dessa olika slags skor tidigare, för de förde mig ju hit. Till LUGNET. Det var nog det jag letade efter de sista åren, och det är verkligen en fantastisk station att vila ut på. Det inre lugnet är en beståndsdel som till och från har fattats på min plattform men nu är den på plats. Och därför blickar jag ut över morgonens hastigt pågående uppvaknande och känner att jag är där jag vill vara. Jag är den jag vill vara ♥
1 Anonym:

skriven

Vilken fantastisk känsla!
Njut och njut igen 😊
Erika

Svar: Tack fina du ❤️ Ha en underbar helg!!!

Kommentera här: