Godmorgon ♥ Vill bara skriva en kort hälsning innan jag gör något som jag inte har gjort på 2,5 vecka... Det känns bra att börja jobba igen, jag tror egentligen att jag mår allra bäst av att ha ett aktivt (arbets)liv men nu blir det med med fokus på att få till 7-8 timmars sömn varje natt samt regelbunden träning. Att jobba över ibland är helt ok men inte varje kväll, varje helg samt på slutet då jag även gick upp vid halvfem för att jobba några timmar innan jobbet... Inte ok! Jag jobbar nu 50 % i två veckor och sedan tror jag att jag vill gå upp på heltid igen. Sjukskrivningen har verkligen varit avgörande för att jag ska kunna återgå till min normala energinivå men efter den här perioden är det andra saker som behövs. Att plocka bort en del av mina ansvarsområden etc, samt att jag själv behöver tydliggöra ramsättningen för mitt arbete. Men att fortsätta vara sjukskriven efter den 11 november, det ser jag faktiskt inget behov av i nuläget.
 
Så var det fredag igen, och sista helgen i oktober ligger framför oss. Jag har tjejerna och eftersom Jocke åker skidor i Alperna en vecka så blir det blir mest vi tre som kommer att hänga. Det blir lite kalas, lite lekdejter, lite träningsaktiviteter för barnen och lite mys här hemma. Tror att det kan bli en skön helg. Jag ska även kika en del på resor över julen, jag har bytt med tjejernas pappa from i år så att jag har nyår jämna år och julafton ojämna. Det innebär att jag inte kommer att ha tjejerna två julaftnar i rad (vilket förstås är trist) men istället kan vi åka till fjällen med Jocke och hans killar en vecka över nyår vilket ska bli jättehärligt.
 
Det innebär således också att jag är själv på julafton och då funderar vi på att skippa julen i Sverige och åka över helgen till en storstad i Europa istället. Funderar på Rom, Barcelona, Palma eller London. Undrar var som är mysgiast/skönast att hänga på självaste julafton??? Kanske inte spelar så stor roll, och frågan är också om de firar den 24:e i något av dessa länder? Katolska länder firar väl den 25:e vill jag tro... England kanske firar som vi gör?
 
Hoppas att du får en vilsam, energigivande och kärleksfull helg. Stor kram ♥ ♥ ♥
Imorse gjorde jag min första egengjorda mandelmjölk, har tänkt på det typ 100 gånger de senaste månaderna eftersom jag konsumerar stora mängder sådan mjölk. Köper mestadels den ekologiska från Coop men det säger ju sig självt att hemmagjord är både godare och nyttigare. Jag lade 2,5 dl ekologiska mandlar i blöt över natten och imorse sköljde jag dem noga (blev då drygt 3 dl eftersom de svällt litegrann). Mixade ganska länge tillsammans med 11 dl vatten, en nypa havssalt samt en halv tsk vaniljsocker (det som ser ut som råsocker - "Bourbon vaniljsocker ekologiskt" står det på burken). Sedan kramade jag ur mjölken genom en nötmjölkspåse (jag har köpt min via Apotea, från Renée Voltaire).
 
Tjejerna fick varsin premiärsmoothie på nygjord mjölk, frusen banan, frysta blåbär, cashewnötssmör, kakao, vaniljsocker samt lite honung. Kändes helt klart bättre än att servera en kanelknäcke med smör till frukost ;-) Den där "nötklumpen" som blir kvar i påsen funderar jag lite på hur jag ska använda... Kanske blir den perfekt att blanda ner i nyttiga chokladbollar? Eller att använda som ingrediens i vegetariska biffar? Måste googla lite på mandelmjölk + nötklump + recept och se vad som dyker upp, haha! Bilden lånade jag förövrigt från farmersalmenac.com.
 
Snart börjar jag jobba igen, rättare sagt är det sista dagen imorgon med sjukskrivning på heltid. Då har jag (redan) varit hemma i två veckor. Jag tänkte nyttja dagen på ungefär samma sätt som jag gjort med alla dessa dagar... Åka till gymmet på förmiddagen och gå på yinyoga (ska köra ett styrkepass också, har tränat med min PT under hösten och lagt upp ett program i tre delar), därefter åka hem och äta en sen lunch i soffan framför O.C. och sannolikt somna en stund.  Två veckor med fokus på vila och återhämtning har varit bra, ska fortsätta på det spåret framöver också. Men i kombination med mitt jobb, förstås.
 
Jag är dock glad för att jag har två veckor med sjukskrivning på 50 % för att trappa upp arbetsinsatsen successivt, märker att jag fortfarande har vissa utmaningar med att vara fokuserad, att jag har humörssvängningar, har isolerat mig litegrann (pratar/umgås i princip bara med Jocke utöver tjejerna) och blir lätt uttröttad. Min chef och mina närmaste kollegor blev väldigt förvånade över att inte läkaren sjukskrev mig längre på heltid men han var hård med att han inte vill göra det om det inte är absolut nödvändigt (det är väl förvisso inte helt lätt att bedöma, gissar jag). För egen del hade jag ju i princip inte ens tänkt tanken på att jag skulle bli sjukskriven, förrän den där fredagen på jobbet då jag bröt ihop, så jag hade inte så många synpunkter på sjukskrivningen som sådan. Jag tror att det blir bra.
 
Nu ska jag lägga mig och läsa en tidning jag köpte för någon vecka sedan; "Inspire". Den är enligt framsidan "din hälsoguide för kropp, sinne och själ". Det lät bra tyckte jag och så var den alltid lika vackra Yoga Girl på framsidan så den hamnade i min ägo. När jag väl började bläddra i den visade det sig att det är en tidning med fokus på andlighet, healing, mystik och djup inre visdom. Först kändes det lite väl flummigt för min smak att läsa om hur man "upplever sin egen mystiska kontakt med universums intelligens" men sedan bestämde jag mig för att läsa igenom hela tidningen med ett öppet sinne. Och kalla mig gärna fånig men jag tror att det fanns en mening med att jag valde just den bland hundratals andra titlar hos Pressbyrån på Centralstationen samma dag som jag hade mitt "breakdown" på jobbet. Jag tror att det finns nya vägar att utforska, och att det kanske är dags nu ♥
 
Stor kram till dig!!!
Den här boken köpte jag i våras. Efter det att den hade dykt upp otaliga gånger i mitt flöde på Facebook hade min nyfikenhet väckts. Eftersom jag föreläser om bland annat stress och jobbar med stressade individer och grupper kändes det riktigt spännande att läsa boken som ju enligt många helt har förändrat deras liv! Jag läser ganska långsamt, speciellt sådana här böcker som handlar om medveten förändring och utveckling. De flesta sådana böcker tar mig ett tag att läsa igenom, vissa håller jag på med under flera månader (eller till och med år). Jag vill att texten ska få sjunka in ordentligt och tycker om att återkomma med jämna mellanrum.
 
Jag läste igenom hela boken på någon/några timmar, och efteråt var jag inte riktigt på det klara med vad jag hade fått till mig egentligen. Jag kände att jag måste ha missat något viktigt eftersom den är så hypad så jag läste den igen efter några veckor och försökte verkligen att ha ett öppet sinne under tiden. Jag förstod dock fortfarande inte hur den kan ha blivit så omtalad... Så nu i veckan läste jag den faktiskt en tredje gång, jag kan nämligen inte komma ifrån att det fascinerar mig att den har blivit en sådan storsäljare när det finns mängder av andra böcker som jag själv kan tycka är otroligt mycket mer välskrivna och innehållsrika. Vari ligger storheten?
 
Jag kan tänka mig att "Lär dig leva" tilltalar de som vill ha en mycket lättläst bok med lite kort information om många olika delar som på ett eller annat sätt berör området "stress". Boken tar bland annat upp mindfulness, ångest, skuld, aggressioner, stress hos barn och ungdomar, medicinering, perfektionism, kommunikation, färg och form/skapande hälsa, kost, träning och sömn. Jag tänker mig den lite som ett dignande smörgåsbord på en finlandsfärja där du kan hitta alltifrån sushi till köttbullar och gräddtårta :-) Och sedan tror jag att författarna har varit oerhört skickliga på att använda sig av sociala medier för att nå ut med boken, mellan pärmarna låg en liten "flyer" att om man rekommenderar den till andra på Facebook eller Instagram får man en gratis DVD med avslappningsövningar. Rätt coolt hur kraftfulla verktyg det kan vara för att nå ut till människor; drivkraften att få saker gratis samt att medvetet och systematiskt promota sig på sociala medier.
 
Hur som helst... Det där med att prata/skriva om stresshantering tänker jag ibland kan liknas vid att balansera på en väldigt tunn tråd... Jag tror att det kan finnas en risk med en sådan här bok, att den trots sina uttryckt goda intentioner kan skapa ytterligare prestationsångest hos en del som läser.
 
Författarna skriver bland annat att:
"Bestäm dig för att under hela din vakna tid satsa all din energi på att bryta ditt invanda ohälsosamma tankemönster."
 
"Varje tanke du har om dig själv eller någon annan skapar antingen frid eller någon form av obehag."
 
"När du har lärt dig att ändra ditt sätt att tänka, kommer det att öppna många nya spännande dörrar i ditt liv. Allt är möjligt, det finns inget som heter att misslyckas."
 
Jag gillar inte den approachen, att om du ändrar alla dina negativa tankar kommer paradiset att öppna sig för dig! Vad händer om jag inte lyckas eliminera dessa tankar (vilket jag personligen tror är helt omöjligt), då är jag ju en looser som aldrig fick uppleva hur magiskt livet kan vara...
 
Personligen rekommenderar jag dig att läsa "Lyckofällan" av Russ Harris. Den fokuserar mycket på att acceptera verkligheten som den är och inte uppmana till att man måste satsa all sin energi på att bryta tankemönster för att kunna må bra. Snarare fokuserar den på att acceptera sina tankar, låta de få finnas där utan att de tar över. Russ Harris utgår ifrån behandlingsmetoden ACT (Acceptance and Commitment Therapy) vilken skapades i USA på åttiotalet av psykologen Steven Hayes. Han led själv led av panikångest och ville komma till bukt med den, på ett annat sätt än med gängse behandlingsformer. Det tog några årtionden innan metoden fick spridning bland terapeuter runt om i världen men idag är intresset mycket stort, bland annat i Sverige.
 
I en intervju med DN för några år sedan säger Russ Harris att "starta inte krig med dina känslor, utan studera dem som om de var exotiska djur på en savann. Det handlar om att vara närvarande i smärtan och sorgen men också om att låta de negativa tankarna svepa vidare ungefär som bilarna på en gata."
 
Den filosofin tror jag väldigt mycket på, kika gärna på det här klippet som är en fin metafor för just detta.
 
Självklart är det med böcker som med allt annat, det gäller att hitta dem som passar för en själv och sina egna syften. Har du någon favoritbok som handlar om personlig utveckling? Själv tycker jag mycket om bland annat den här och den här ♥
 
KRAM