You only live once ♥

En bild från tidigare i veckan när jag gruppcoachade på Djurönäset i Stockholms skärgård, så vackert det är där ute! I mitt hjärta kan förstås inget mäta sig med karga och salta Bohuslän och dit kommer jag om några dagar igen, för att fira påsken. Längtar ♥
 
Godmorgon!
Jag vaknade tidigt, redan vid sex. Har varit uppe en stund och städat lite, jag älskar att vara uppe tidigt på helgmorgnarna och bara fixa i lugn och ro. Sortera tvätt, sortera papper, sortera tankar.
 
Det kanske märks att jag inte är fullt ut "härvarande" just nu. Jag tror att det blir så när jag har mycket som pågår i mitt inre. Jag har reflekterat över mitt bloggbeteende och gör analysen att jag bloggar mer frekvent i vissa faser av min tillvaro. Just nu befinner jag i mig i slutskedet av att fatta ett viktigt beslut (igen) och då drar jag mig tillbaka litegrann. Inte bara från bloggen utan också från vissa andra sammanhang.
 
Förr om åren kunde jag önska att jag var en av de där personerna som inte grubblade så mycket utan fattade beslut och sedan körde på till 100 %. Kanske på bekostnad av att faktiskt nå djupare på ett själsligt och andligt plan men är det verkligen så viktigt? Idag vet jag att det är viktigt, för mig. Då blir det mindre betydelsefullt vilka strategier dessa "andra" väljer (ofta omedvetet skulle jag tro). Jag lever inte mitt liv med autopiloten på vilket kan vara skitjobbigt, att hela tiden behöva styra och fatta färska beslut men en sak vet jag. När jag ligger på dödsbädden, så är det INTE det som jag kommer att ångra.
 
Något som har varit viktigt för mig hela mitt liv är trygghet. Jag tror att jag har sökt trygghet på olika sätt. Med åren har jag insett att den trygghet jag verkligen söker efter finns inom mig själv. Jag har haft flera långa relationer där det funnits en ekonomisk trygghet och en känslomässig stabilitet men jag har lämnat dessa relationer, faktiskt nästan alltid när vi som par precis varit på väg att ta ett steg uppåt på den "statusmässiga" och inkomstmässiga stegen. Varför det har blivit så vet jag inte riktigt. Vad jag dock vet är att jag idag aldrig skulle stanna i en relation för att det ger mig ekonomiska förutsättningar. Visst kan jag för en kort stund bli avundsjuk när jag bläddrar bland Instagramkonton och ser hur den ena efter den andra reser till Thailand, Bali, Karibien etc. Men jag skulle inte välja ekonomiska möjligheter före min egen sanna väg (även om förstås jag också vill resa, drömma, uppleva massor med saker).
 
En stor inspirationskälla för mig är Petter Stordalen, den norske hotellmagnaten som äger Nordic Choice Hotels. På något sätt lyssnar jag lite extra till människor som har kunnat skala bort den ekonomiska drivkraften eftersom de aldrig mer behöver tänka på sin privata försörjning. Verkar de dessutom ha nära till sitt högre syfte så tänker jag att de kan ha något viktigt att lära oss andra, som tenderar att bli kvar i välfärdsstatens ekorrhjul. Hur som helst, han sade i en intervju för tidningen Chef för ett tag sedan:
 
"En del ser vardagen som något grått och trist. För mig är den helt fantastisk. Det är så få festdagar och så enormt många vanliga dagar. Jag säger det ännu oftare nu - om du inte är helt nöjd så gör något åt det. Du lever bara en gång."
 
Jag tror att det där sättet att se på tillvaron har landat i mig för idag vet jag att den inre lyckan eller olyckan är din ständiga följeslagare. Den stannar inte hemma när du flyger till Bali för att uppleva din drömsemester. Och den stannar inte kvar på Bali när du flyger hem igen, tillbaka till vardagen. Den finns inom dig hela tiden så vårda din livskraft varje dag. Kanske låter jag flummig men den här insikten har verkligen landat i mig det senaste året. Livet kan faktiskt vara lika magiskt på ICA som på en solvarm, milslång strand. Det är ett val vi alla kan kämpa för att göra. 
 
Så jag fortsätter att skapa min egen, verkliga trygghet och jag hittar den inte hos någon annan. Jag kan bara hitta den hos mig själv. För det som följer av inre trygghet är inre frihet. Att vara fri i tanken, i handligen, i känslan. Att inte döma och fördöma andra utan att alltid försöka vara sin egen vägvisare.
 
Jag hoppas förstås att jag kan bidra med lite inspiration, reflektion och perspektiv även i dessa tider här på bloggen. Jag önskar dig som läser här en magisk söndag, oavsett om du ska sortera tvätthögar eller bröllopsinbjudningar :-)
 
KRAM
1 Anonym:

skriven

Tack för tänkvärda ord!
Du har helt rätt och det du beskriver tänker jag ofta på.
Men det svåra, tycker jag, är ju den aktiva handlingen. Dvs när man själv ska handla för att sedan "ta hand om" resultatet. Att våga ta det steget är för mig den stora utmaningen i många sammanhang. Jag litar på mig själv och min förmåga att reflektera och hantera det som sker innan och efter, men själva "görandet" är oerhört svårt.
Givetvis är det ju skillnad om någon annan har "görandet" i sina händer då man agerar annorlunda i en sådan situation vilket nästa kan kännas lättare för mig...
Hmm... Måste nog fundera vidare på denna reflektion kring mig själv 😊
Erika

Svar: Hej Erika!
Ursäkta den sena responsen på din kommentar <3 Och tack för att du delar dina tankar och reflektioner. Jag tror att många människor känner igen sig i det du skriver. Kanske har det att göra med att vi är många som är tränade i att använda vänster hjärnhalva, skapa strategier och analysverktyg. Men att vi inte är lika tränade i att våga vara kreativa, testa nytt och medvetet skapa förändring (och kanske kaos...) i våra liv.

Och i slutändan är det ju bara handlingen som för oss vidare, kanske dit vi vill eller till någon plats vi inte hade tänkt oss. Att stå kvar på perrongen, med världens bästa resplan i handen, tar oss dock ingenstans... Och ändå är det så många som trängs där, och väntar på att "det bästa" tåget ska dyka upp. Utan att förstå att det dyker inte upp. Man letar upp det.

Ha en fantastisk helg, kraaaaam!
Caroline

Kommentera här: