Min tid kommer ♥

Gud, vad jag önskar att jag var i mitt älskade Göteborg och på ett fullsatt Ullevi just nu Istället sitter jag hemma i soffan och lyssnar på Håkans "Din tid kommer" och känner en stooooor avundsjuka på alla dem som får dela den här sommarkvällen med honom! Aldrig mer kommer jag att missa en sådan chans, om det nu blir fler chanser vill säga :-)
 
Min tid kommer. Så mycket är bra i mitt liv, barnen och jobbet och familjen och hälsan som jag har (hoppas jag) och min lägenhet och mina vänner och fler delar därtill. Men när det gäller att dela kärleken och livet med någon så är det som att min tid aldrig kommer, helt och fullt. Ytterligare en, i många delar fantastisk, relation som jag efter tvekan och tvivel ändå har avslutat. Ytterligare en gång som jag lever i efterdyningarna av fattade beslut. Och med konsekvenserna därav. Finaste, bästa och godaste Magnus vad jag önskar dig allt det allra bästa i det här livet. Det hoppas jag att du vet. Och jag hoppas också att du vet att du har varit och kommer alltid att vara en stor del av mitt hjärta, en person jag aldrig någonsin kommer att glömma.
 
Ser på Facebook att vänner firar 10-åriga bröllopsdagar, lika vackra då som nu. Förmodligen lika lyckliga fast sannolikt på ett djupare plan. Det är ju uppenbarligen möjligt att hitta den enkla, den rena, den sanna, den bestående kärleken. Varför kommer jag aldrig riktigt dit, varför börjar jag tvivla? Varför börjar jag förhandla med mig själv? Varför börjar jag glida undan? Varför börjar jag söka efter något något annat? Jag förstår ju att detta handlar mer om mig än om de som jag möter, likväl är frågorna så viktiga att sätta ord på. Även om jag kanske aldrig kommer att finna några heltäckande svar.
 
Ikväll lyssnar jag på Håkan i min ensamhet och låter två frågor finnas med mig:
Vågar jag tro på att det någon gång blir min tur? Vågar jag tro på att min tid kommer?
 
♥♥♥ 
1 Anonym:

skriven

Hoppet är det sista som lämnar människan, som det så fint heter. Men om inte annat så känns ju de orden hoppfulla... För vad vore vi utan hopp och tro? Jag hoppas och tror i alla fall på hoppet och tron som hjälp på en annars stressig, svår och snårig livsväg ❤️
Kram till dig
Erika

Svar: Alltid härliga reflektioner från dig Erika, det uppskattar jag verkligen <3 Stor kram till dig och hoppas att du har en härlig sommar, så här långt!

2 Mia Kusin:

skriven

Finaste kusin
Jag är helt säker på att det finns någon som väntar på dig. Som kommer göra så att alla pusselbitar faller på plats.

Kram

Svar: Tack fina Mia <3Ja, det tror jag också. Töntigt kanske men jag släpper inte tron på att den fullkomligt sanna kärleken finns där ute ;-)

3 Anonym:

skriven

Din tid kommer nog aldrig, tror inte inte jag vill ta så många råd om lycka från någon som verkar så olycklig....

Svar: Nä, det behöver du inte göra. Ett tips är ju dock att reflektera en vända över att vi som bloggar väljer medvetet att visa upp olika delar av våra liv (en LITEN del). Vissa fokuserar på det enkla och ytliga, andra på det som utmanar i livet.
Och jag skulle nog inte ta råd från någon som lever det "perfekta" livet och inte vågar eller vill stå för att livet är en resa, ibland skön och ibland utmanande. Alla är vi olika. Skönt :-)

Kommentera här: