3

Delad glädje är dubbel glädje

Blir glad av att titta på den här bilden från igår, såååå mysigt att ha en riktig tjejkväll med min fina vän (och tidigare svägerska) Jessica ♥ Att skratta så att tårarna rinner och magen krampar, vilken härlig känsla det är! Livet är för kort för att vara sur, bitter och ifrågasätta andra tycker jag. Lev i sanning, möt livet med mod och nyfikenhet och skratta mycket. Jag tror att man kommer rätt långt om man väljer den vägen.
 
Imorgon kör jag en av den här terminens sista "seriösa" aktiviteter, ett par timmars lönecoachning ute hos en ideell organisation. Om jag summerar det senaste halvåret så har det känts riktigt bra på jobbet, får ofta väldigt fin återkoppling och känner själv att jag har hög energi och ett stort engagemang i mina uppdrag. Det är kul, att ständigt kunna utvecklas och förfina sin kompetens. Den dag jag inte har något kvar att lära och utveckla är den dag jag tar mitt sista andetag. Fram tills dess är detta magiska liv en ständigt pågående utbildning som hjälper mig att tränga djupare in i mig själv och i dem som jag möter.
 
Efter förrförra helgens depp (har fortfarande inte kommit över att jag inte såg Håkan live, haha) har jag haft rätt bra veckor på den känslomässiga fronten. En separation (som inte är ömsesidig) är väl aldrig helt enkel och jag har försökt att låta alla känslor få finnas runt mig. Inte förstärka, inte försköna, inte förvränga, inte förneka, inte förklara, inte försvara utan helt enkelt låta känslorna få vara där de är. Låta dem få vara som de är. Ju mer jag tränar mig i detta desto lättare blir det att förhålla sig till livet i stort. Det är inte det minsta lätt och det finns ju människor som viger en hel livstid åt att nå "nirvana". Att försöka är gott nog för mig ♥
 
Människor slutar aldrig att fascinera mig, slutar aldrig att göra mig nyfiken och vetgirig. Varje människa har sin historia, sin framtid och sitt nuläge. Varför tänker de som de gör? Varför reagerar de som de gör? Varför beter de sig som de gör? Varje människa är en ö. Varje människa är ett hav. Varje människa är en kontinent. Vi är alla sprungna ur samma källa och vi är alla en del av en större helhet.
 
Lev väl, möt din nästa med kärlek. Var inte rädd för mörkret. Tråna inte efter ljuset. Var närvarande i det som kommer till dig, möt livet med nyfikenhet och mod. Det tror jag på!
 
KRAM
3

Min tid kommer ♥

Gud, vad jag önskar att jag var i mitt älskade Göteborg och på ett fullsatt Ullevi just nu Istället sitter jag hemma i soffan och lyssnar på Håkans "Din tid kommer" och känner en stooooor avundsjuka på alla dem som får dela den här sommarkvällen med honom! Aldrig mer kommer jag att missa en sådan chans, om det nu blir fler chanser vill säga :-)
 
Min tid kommer. Så mycket är bra i mitt liv, barnen och jobbet och familjen och hälsan som jag har (hoppas jag) och min lägenhet och mina vänner och fler delar därtill. Men när det gäller att dela kärleken och livet med någon så är det som att min tid aldrig kommer, helt och fullt. Ytterligare en, i många delar fantastisk, relation som jag efter tvekan och tvivel ändå har avslutat. Ytterligare en gång som jag lever i efterdyningarna av fattade beslut. Och med konsekvenserna därav. Finaste, bästa och godaste Magnus vad jag önskar dig allt det allra bästa i det här livet. Det hoppas jag att du vet. Och jag hoppas också att du vet att du har varit och kommer alltid att vara en stor del av mitt hjärta, en person jag aldrig någonsin kommer att glömma.
 
Ser på Facebook att vänner firar 10-åriga bröllopsdagar, lika vackra då som nu. Förmodligen lika lyckliga fast sannolikt på ett djupare plan. Det är ju uppenbarligen möjligt att hitta den enkla, den rena, den sanna, den bestående kärleken. Varför kommer jag aldrig riktigt dit, varför börjar jag tvivla? Varför börjar jag förhandla med mig själv? Varför börjar jag glida undan? Varför börjar jag söka efter något något annat? Jag förstår ju att detta handlar mer om mig än om de som jag möter, likväl är frågorna så viktiga att sätta ord på. Även om jag kanske aldrig kommer att finna några heltäckande svar.
 
Ikväll lyssnar jag på Håkan i min ensamhet och låter två frågor finnas med mig:
Vågar jag tro på att det någon gång blir min tur? Vågar jag tro på att min tid kommer?
 
♥♥♥ 
0

Just nu, just idag...

På väg igen... En fysisk förflyttelse, denna gång 😉 Och ingen större ansträning heller, utan till min älskade hemstad Göteborg. Snart är dessa sex månader till ända, då jag jobbat där på deltid. Så glad jag är över att jag har fått den chansen! Den absolut största vinsten med dessa månader är att jag fått inre ro gällande min mammas tillstånd. Skulle hon somna in imorgon så kommer jag att känna att jag var där, på slutet. Skulle hon leva länge till, så har jag ändå funnit mitt inre lugn som jag kommer att bära med mig. Det är en stor pusselbit i mitt liv, för att kunna leva i harmoni och lycka. Jag är tacksam för det.
 
Det är så mycket jag vill sätta ord på, igen. Efter en period i "varande" och inte så mycket i "görande" är jag återigen redo att formulera mig kring sakernas tillstånd. Det känns bra.
 
Jag hoppas att du har en fin vecka och verkligen njuter av dessa magiska sommardagar. Jag blir alltid så oerhört medveten om hur värdefullt livet är när denna tid på året kommer... Vår tid på jorden. Samma dofter som jag drog in som sjuåring, samma dofter jag kommer att dra in som sjuttiosjuåring (hoppas jag), samma dofter som jag drar in just idag av alla dagar. Här och nu, den mest värdefulla av alla värdefulla dagar som passerat och som ligger framför oss, redo att upptäckas. Men ingen dag kan någonsin ha ett större värde än just den här dagen, just den här stunden ❤️
 
Kram!!!

Liknande inlägg