Det som inte fått fäste ännu...

Den här fantastiska lilla tavlan återfinns i köket hos Frötuna Gård utanför Uppsala ♥ Om en månad åker jag och Menge dit igen på ett nytt yogaretreat med Malin Sävstam, ser otroligt mycket fram emot det. Förra gången var magisk för kropp och själ och eftersom yogans grundprinciper inte sitter i ryggmärgen hos mig ännu tror jag att det blir väldigt värdefullt att få fortsätta fördjupa mig med kropp och tanke som redskap.
 
Har något rastlöst inom mig ikväll... Det är (nya) tankar som rör sig som inte riktigt har fått fäste ännu. Började dagen med ett tufft pass med min PT och när jag tränar "intervaller from hell" med honom är skallen helt tom, så jäkla skönt. Jag tror att det är jätteviktigt, att ibland låta huvudet få vara fritt från den där tankemässiga aktiviteten som annars pågår 24/7. 
 
Jag har inte yogat på ett par veckor och kanske är det en anledning till den där rastlösa känslan... Att gå på fysiskt tuff träning på gymmet gör verkligen gott för mitt välmående, dock tycker jag att det inre lugnet kommer med yogan när jag utför den regelbundet. 
 
På onsdag åker jag till mitt älskade Göteborg igen, första dagarna som anställd på deltid där nere :-) Från och med nu och sex månader framöver kommer jag att jobba 25 % i Göteborg, jag ser fram emot det utifrån flera aspekter. Dels att få vara nära lilla mamma. Då kommer jag att kunna hälsa på henne på hemmet regelbundet under flera månaders tid vilket känns bra. Det är förstås jättesvårt att sia om hur lång tid hon har kvar, en månad eller tre år... Vissa dagar känns det som att hon har gett upp och mest vill ligga i sängen. Andra dagar har hon mer energi och livsgnistan finns någonstans där inne.
 
Att jobba i Göteborg är också en möjlighet att få göra/känna lite nytt, ett professionellt miljöombyte passar mig bra i livet just nu. Det ska bli roligt att lära känna nya kollegor, vara på nya arbetsplatser, föreläsa i nya miljöer.
 
Och så är jag glad över att helt enkelt få vara i "mitt" Göteborg mer än vad jag har varit på många år. Träffa familjen regelbundet, hänga lite med vänner, njuta av att få strosa upp- och nedför varje gata och av omgivningen i stort. Andas in frisk västkustluft, helt enkelt ♥ Och i den miljön tror jag också att de sista pusselbitarna kommer att falla på plats, att den här rastlösheten som kommer över mig då och då ska få smälta ner till lugn, acceptans, driv och lust.
 
KRAMAR

Kommentera här: