En rysk docka?

Dessa två tjejer... På samma gång ger de mig gråa hår OCH ser till att jag aldrig någonsin har en grå tillvaro när jag är tillsammans med dem ❤️ Just nu är den stora på kalas på Leos lekland och den lilla hängde förstås med tillsammans med en kompis. Själv sitter jag nu med en kaffe och telefonen, precis som så många andra föräldrar här inne. Jag tycker att Leos är toppen, ganska dyrt men allt känns genomtänkt. Och så har ju barnen det fantastiskt roligt och är i ständig rörelse, timme efter timme. En skön kontrast mot TV-tittande och spelande på paddan!
 
Jag började dagen med att gå på Somamove, det är en träningsform som känns grymt genomtänkt tycker jag. Man arbetar bara med kroppen och underlaget som motstånd/redskap. Litegrann känns det som att gå på dynamisk yoga fast i mycket högre hastighet och där hunden har ersatts av ett lejon 😊 Hela passet är i princip ett konstant flöde och fokus ligger på det holistiska tänket, att andningen och hela kroppens ständiga rörelser hör ihop. Har du möjlighet att prova så gör det tycker jag, läs gärna mer på somamove.com där tanken bakom filosofin finns tydligt beskriven.
 
Jag fortsatte att tänka för mig själv igår efter att jag skrivit på bloggen av värdet av att ha en professionell samtalspartner. Just det att ha hjälp av någon med att sortera och summera olika tankar som återkommer är så värdefullt. I "huvudet" (jag menar då den delen av hjärnan där det logiska tänkandet återfinns) är det ju oerhört lätt hänt att vilja hitta lösningar och skynda på processer som fortfarande pågår. Och det kan bli ett oerhört påfrestande tankearbete, I know. Jag ser det lite som när jag skulle föda Irma. I flera dygn försökte man få igång förlossningen med tabletter, dropp, ballonger och andra verktyg. Men min kropp ville inte föda (och det slutade också efter tre dygn med ett akut snitt) för de inre urkrafterna var mycket starkare än de kemiska substanser som sattes in. 
 
Att forcera fram beslut tror jag funkar på samma sätt. Istället för att pressa fram beslut så har jag lärt mig att vara i nuet och att lita på att universum löser resten. Om jag tillåter mig vara öppen, modig och beredd på vad som kan komma till mig så kommer jag att kunna fatta betydligt mer grundade beslut i livet.
 
Det finns så mycket att skriva om, så mycket att prata om. Jag ser ofta på mig själv och på livet som en rysk docka. Det finns så många lager och ju djupare vi kommer desto mer anspråkslös är ytan men desto större är tillfredsställelsen i att nå vidare, inåt. Det yttersta skalet hos en sådan docka är så praktfullt, ett riktigt konstverk. Den innersta dockan är i princip en liten bit trä. Men vilken del är det som fascinerar mest?
 
Ha en underbar kväll, stor kram till dig!!!

Kommentera här: