Vilken strategi väljer du?

Förra helgens yogaretreat var magiskt, precis som förra gången vi var där. Timmarna på mattan är både renande, stärkande, jobbiga och sköna. Malins föreläsningar är intressanta och berör på djupet. Miljön på Frötuna är fantastisk, rogivande och energipåfyllande. Maten är väldigt god och känns välgörande för både kropp och själ. De andra deltagarna bidrar med ljus och närhet. Men allra mest bidrar Malin (Sävstam) med hela sitt väsen, vilken fantastisk människa hon är!!! Hon kommer att ha flera yogaretreats på Frötuna under året, jag kan från djupet av mitt hjärta rekommendera dig att åka dit ♥
 
I fredags när jag satt på café själv några timmar började jag fundera på en sak och sedan har de tankarna funnits med mig under helgen. Jag funkar ofta så, något som intresserar mig poppar upp till medveten nivå, processas ett tag och sedan för jag ut mina tankar i någon form, ofta genom det skrivna ordet.
 
Det jag tänkte på handlar enkelt uttryckt om balans. Jag vill pröva mina tankar här och jag är inte på något sätt klar ännu (det blir man väl kanske aldrig med den här typen av funderingar...).
 
När vi genomgår en kris eller prövning i livet så hanterar vi den förstås på något sätt, antingen medvetet eller omedvetet. Beroende på hur vi brukar möta det som livet för med sig så väljer vi olika strategier. Vi är alla olika och vi har våra invanda beteendemönster som vi ofta agerar utifrån.
 
När det gäller dessa strategier så skulle jag (väldigt förenklat) vilja koka ner dessa till två varianter. Antingen hanterar vi livet med perspektivet "inifrån och ut" eller "utifrån och in".
 
Personer som hanterar kriser och förändringsprocesser "utifrån och in" lägger ofta fokus på aktiviteter utanför sig själva för att må bättre. De kanske går till gymmet oftare än vad de brukar, både för att "tömma huvudet" och för att känna sig mer attraktiva. Vissa kanske byter klädstil, frisyr, tatuerar sig eller genomför estetiska skönhetsbehandlingar. Det kan förstås också handla om att lägga om sin kost, gå ner/upp i vikt, boka resor som känns roliga och avkopplande, börja med en ny hobby som ger energi.
 
De människor som är vana sedan tidigare vid att ha ett perspektiv på livet som är mer "inifrån och ut" kanske bokar in samtal hos en terapeut när de känner sig utmanade och/eller deppiga. De kan börja meditera regelbundet, skriva dagbok, gå på yogaklasser. Förmodligen tänker de mycket och läser böcker kring personlig utveckling och stresshantering. En del pratar säkerligen också med andra om meningen med livet, sin partner eller vänner till exempel.
 
Jag har inte tänkt så mycket tidigare på att jag tror att det är nödvändigt att få in bägge delarna i tillvaron. Det är nog lätt hänt att vi lägger (allt) vårt fokus där vi redan känner oss trygga, på gymmet eller i besöksstolen hos en terapeut. Och så tror vi att vi gör det bästa möjliga för att läka oss själva. Det är här som perspektivet med balans kommer in i bilden. För att kunna må bra och hela oss själva behöver vi jobba "inifrån och ut" likaväl som vi behöver jobba "utifrån och in".
 
Jag tror vi behöver bägge delarna i våra liv, för att på riktigt ta oss igenom utmanande perioder (eller livet i stort). Missförstå mig rätt nu, jag menar inte att jag tycker att ALLA plötsligt ska gå på yoga och samtidigt skaffa en maffig tatuering på ryggen :-) Men jag tror att det är lätt hänt att hamna i en obalans, åt ena eller andra hållet. Vi föder gärna det som redan växer inom oss och riskerar att glömma att även ge näring till det som inte känns lika självklart men som kan hjälpa oss att läka, må bra och utvecklas som människor.
 
Eftersom jag själv i princip alltid har varit en person som är mycket "inifrån och ut" så har det varit väldigt naturligt för mig att prata om mina känslor. Att gå in djupet av mitt hjärta och utforska det som pågår därinne. Det känns naturligt att läsa böcker, skriva av mig, reflektera, göra långsam träning och prata med terapeuter. Så därför gör jag gärna mer av samma och känner mig nöjd med mig själv ;-)
 
Häromdagen gjorde jag ett sådant där test hos min PT där man mäter vikt, fettprocent, muskelmassa etc. Och insåg något jag redan visste men inte riktigt har velat ta in. På två år har jag ökat sex kilo i vikt (nej, det är inte muskler) och har även försämrat vissa andra värden. Jag hamnar gärna i min comfort zone på gymmet och väljer ett yogapass framför Crossfit, Bodypump eller Cage. Tack och lov att jag tränar regelbundet med Rickard men i övrigt är det sällan jag går dit och verkligen sliter arslet av mig... 
 
Jag tycker att jag har varit såååå duktig de här åren och verkligen vänt in och ut på mig själv, har varit grymt ärlig mot mig själv och även mot andra. Jag har satt ett stort värde i att inte ha några smutsiga lögner som ligger och stör i mitt inre, transparens och ansvarstagande har varit parollen. Men det har inte varit good enough. Därför att jag inte samtidigt har jobbat "utifrån och in" vilket jag också borde jag ha gjort.
 
På samma sätt finns det säkert människor som jobbar hårt på att ta sig igenom kriser och utmaningar genom att ha ett yttre fokus. De är grymt starka i kroppen, välvårdade och gör yttre förändringar som de blir glada och stolta av. Men om de inte går in i sitt inre och utmanar sig själva där också, då tror jag inte att de kommer hela vägen fram. Då finns risken att destruktiva känslor och reaktioner ligger och gror i ens innersta och det blir svårt att fullt ut bli harmonisk och lycklig.
 
Jag kommer ofta tillbaka till en metafor med en ryska docka som jag gärna använder mig av. I det här sammanhanget tänker jag så här; Vissa människor har en fantastisk yta, precis som det yttre skalet på en sådan docka. Ytan är färggrann, maffig och välpolerad. Men om man aldrig har hittat de innersta dockorna kan det vara svårt att fullt ut känna sig tillfreds med att bara kika på det yttersta skalet. Om man, å andra sidan, har grävt och grävt och kommit in till den innersta dockan (ofta en blygsam liten träbit som är omålad) så kan man känna sig väldigt tillfredställd med att sitta och titta på den. Ett tag. Om de andra lagren under tiden har slitits ner, tappat sin glans och färgsättning så blir det till slut inte så roligt att enbart titta på den där lilla träbiten.
 
Vi behöver både och. Vi behöver balansen.
 
Därför kommer jag att lägga betydligt mer energi än innan på att ta hand om mig själv utifrån ett "utifrån-perspektiv" framöver. Det andra kan jag, det sköter sig själv numera. Men jag behöver utmana mig själv, på gymmet såväl som på andra sätt. Kanske gå och unna mig en svindyr kemisk peeling eller en annan behandling bara för att känna mig snygg och få krafter, även den vägen!
 
Balans. Det är såååååå 2016 ♥
1 Tove :

skriven

Som alltid skriver du på ett sådant sätt att det är en fröjd att läsa dina kloka ord och tankar. Jag fullkomligt älskar att hitta ett nytt inlägg av dig. Jag ska kommentera mer på denna post en annan dag för nu ska jag varva ner och ladda batterierna inför imorgon, då väntar återgång till arbetslivet. Samma företag, ny division (mycket viktigt för mig) och 25 % inledningsvis. Jag ser fram emot det! StorKRAM och tack för din fantastiska blogg och kommentarer

Svar: Godmorgon Tove!

Wow, idag är en stor dag alltså :-) Det låter ju jättebra, att du kan göra en nystart nu när du kommer tillbaka. Och så härligt att du ser fram emot det, då kommer det gå galant är jag övertygad om. Kom ihåg nu bara att ta en värdefull stund varje dag efter jobbet för lite eftertanke och reflektion ❤️ Vad var det som gick bra idag, varför? Är det något som behöver läggas till och/eller tas bort för att det ska bli ännu bättre imorgon? Kanske behöver något justeras lite grann? Eller säkerställas, t.ex. med din chef för att det ska fortsätta att kännas bra. Tror egen feedback och utvärdering är avgörande nu för att du ska kunna skapa ditt bästa arbetsliv framöver!

Och tack för dina fina ord om bloggen, de värmer i varje cell ☺️

STOR KRAM
Caroline

Kommentera här: