Cut the crap!!!

Rynkor här, rynkor där... De säger ändå något, om den jag är <3
 
Känner mig trött och sliten men med en go känsla i magen när jag nu sitter på X2000 på väg tillbaka till Stockholm. Jag är såååå tacksam för möjligheten att få arbeta i mina drömmars stad Göteborg under ett halvår, det gör mig verkligen gott. 
 
Idag gjorde jag något jag aldrig gjort på mina föreläsningar förut... Jag pratade om sex :-) På något sätt har jag mer och mer sedan förra sommaren landat i en ny attityd. "Cut the crap!!!" Tjusiga instagrambilder i all ära med människor som är "happy, happy" men ärligt talat, kan vi inte OCKSÅ (inte istället för) prata om det där som vi vanligtvis inte pratar om. Typ sex. Det är ju något som de flesta av oss har haft, kommer att ha, vill ha, vill inte ha etc. Jag är trött på att saker och ting så ofta följer en viss förutbestämd mall. Vare sig det gäller ämnen att tala om, det vi visar upp för varandra, vad som anses vara framgångsrikt och viktigt.
 
Jag märker också att när jag har öppnat mig ännu mer (skulle nog vilja påstå att jag alltid varit en ganska öppen och transparent person) så har jag så häftiga möten med människor. Efter tre minuter om väder och vind pratar vi om livet, den oklippta versionen. Vi pratar om knepiga relationer till föräldrar, vi pratar om om att vara otrogen/bli bedragen, vi pratar om rädslor för att misslyckas, vi pratar om drömmar och självförverkliganden. Varje människa är en världsdel, att utforska. Och om vi bara nuddar vid varandra i förbifarten, utan något egentligt intresse av att vare sig få veta mer om andra eller att bjuda på oss själva så kommer vi aldrig att upptäcka allt magnifikt som den värlsdelen/människan har att erbjuda. Och det vore väl synd, att inte komma längre än till några flygplatser och möjligtvis till några storstäders turiststråk när det finns så oändligt mycket mer att njuta av, och förvisso undantagsvis, förfasas över. Hellre det än att bara kindpussas resten av livet...
 
Läste som hastigast en del av ett blogginlägg hos en coach/personlig utvecklare tidigare idag och i ärlighetens namn så stod det ju ingenting i det, bara en massa ord utan någon egentlig mening. Jag vill ha innehåll, substans, det göttiga. Cut the crap!!!
 
Vad tycker ni? Är jag helt crazy? Eller är jag något viktigt på spåren här?
 
Kraaaaam <3
1 Tove :

skriven

Först, såg precis på Instagram, hoppas du får hjälp fort och snabbt får komma hem! Kram ❤️.

Sen, ja, jag tycker du absolut är inne på något viktigt och spännande. Mer innehåll o verklig mening än ytligt prat om väder och vind. Jag tänker på mina egna relationer, det är ju de samtal och utbyten om saker som betyder något som känns viktigast, något som ger något i längden. Det är till de mötena jag längtar. Jag har haft många kompisrelationer som bara handlat om det här ytliga och de träffarna blir färre o färre. De djupa relationerna är ju så mycket roligare att satsa sin tid o energi på o äntligen insåg jag det. Det har den här sjukskrivningen också lärt mig.

Hur kände du på föreläsningen nu senast? Kändes det bekvämt?

Kör på, du är definitivt på rätt spår tycker jag!

Storkram


Svar: Hej Tove!

Tack för omtanken, nu är jag hemma igen. Med recept på antihistamin och en remiss till hudläkare. Inget konstigt på EKG och alla testsvar var normala. De konstiga symtomen kvarstår dock med avdomning, värk och ett antal konstiga bett... Skumt ;-)

Även fast människor (sannolikt) inte vill hamna i en situation med stress och sjukskrivning så är det ändå i efterdyningarna av ett sådan kris som man många gånger kommer till riktiga, viktiga insikter i sitt liv <3 Som det här med relationer till exempel, vilka som är närande och vilka som är tärande... Och vilka slags samtal man får energi av. Och kanske inte minst, utvecklas av.

Det kändes bra på föreläsningen att prata om detta ämne, pratade ganska kort om att en stor studie från 2013 visar att sexfrekvensen minskat i Sverige (om nu undersökningen var statistiskt säkerställd, det måste jag ta reda på...) med 24 % på knappt 20 år och att den vanligaste förklaringen är trötthet... Samtidigt som allt fler studier visar på att sex är mer välgörande för kropp och själ än vad man tidigare vetat om. Det blev några synpunkter, frågor och ett par hjärtliga skratt. Och jag tror att alla lyssnade, med stooora öron :-D

Ha en riktigt härlig lördag, stor kram till dig!
Caroline

2 Fredrik:

skriven

Hej!

Intressant skrivet men frågan är: var drar du gränsen? Gränsen för dig är kanske längre fram än för en annan. Visst jag håller med dig att det är djupet som är det intressanta men vad som är djupt för person X kanske ter sig tämligen ytligt för dig. Att du berättar mer öppet än någon annan blogg betyder ju inte att du är vidöppen (och vad är egentligen vidöppet ?). Så min fråga till dig: Vilken är din 'nivå' av öppenhet i bloggen? Du har ju tex tidigare skrivit att det fanns en annan gift person i ditt liv som det blev ’trassel’ med och du har även skrivit att du inte vill gå i på djupet vad som hände. Ditt resonemang där kan ju tes sig som ytligt i andras ögon, eller?

Obs: Ingen kritik i mitt svar till dig utan mer en filosofisk fråga...



Svar: Godmorgon Fredrik!
Jag tror att det är jätteviktigt att ha en stor lyhördhet "i verkliga livet" att känna av människor, situationer och sammanhang när man väljer att dra sina egna gränser och även utmana andras. Precis som du skriver, det kan ju skilja sig åt väldigt mycket vart människor medvetet eller omedvetet drar sina gränser. Däremot har jag ofta uppmärksammat i mina coachsamtal under åren att om jag vågar spegla personen jag möter och utmana när det känns som ett bekvämt läge så får vi en djupare dimension av samtalet, ännu mer energi och mening (utifrån min egen upplevelse samt den feedback jag får av klienten efteråt).

När det gäller min egen öppenhet i bloggen så skiljer den sig åt beroende på vad jag skriver om. När det endast kommer till mig själv och saker jag har varit med om så väljer jag ofta att vara så öppen jag kan. Till exempel när jag skrev om våldtäkten jag utsattes för 1995, panikångestattacker jag har haft för några år sedan eller rädslor jag har brottats med. När det gäller relationen med den gifta mannen som påverkade mig oerhört mycket på flera sätt så ville jag inte skriva för detaljerat med risk för att hans närstående skulle kunna läsa eller att jag råkar skriva saker som kan härledas till honom (vem han är, etc.). Jag hade kunnat skriva hyllmeter (ja, en bok till och med) om saker som jag lärde mig om mig själv, det mänskliga psyket, hur jag var nere på botten och byggde upp mig själv igen. Men den processen har jag framförallt jobbat med tillsammans med min terapeut och skrivit om i min dagbok. Så svaret på din fråga blir nog att "det beror på"...

Om jag generaliserar så tycker jag det vore roligt/uppfriskande/spännande/utvecklande/viktigt att få ta del av fler nivåer av människor. Jag tycker att det i en del sammanhang tenderar att bli för ytligt idag. Och jag tror att det, bland annat, är en anledning till att den psykiska ohälsan har skenat iväg de senaste åren. Mitt bidrag till en bättre värld är lika litet/stort som de flesta andra människors men jag väljer att ärligt berätta om mitt liv och stötta människor i min yrkesroll. Så jag tror att min öppenhet i bloggen är ganska stor utan att riskera att skada någon annan. Jag hoppas det i alla fall :-)

Ha en skön dag!
Caroline

Kommentera här: