Tack.Sam.Het.

Om (snart) två veckor åker jag och min goa vän Ann-Louise till Köpenhamn för att ha en riktigt härlig helg i denna stad som jag inte tror att jag besökt på sisådär 25 år... Jag längtar verkligen efter några dagar med tjejsnack, vin, promenader, goda middagar, besök på trevliga barer, hotellfrukostar, shopping, caféer och massor med mys ♥ Det var länge sedan jag hade en tjejhelg i en utländsk stad, sist var med syrran i Berlin i december 2013... Nä, det kan väl inte stämma? Det är ju jättelänge sedan!!! Det känns som ljusår sedan, en annan tid. Allt det som jag pratade med henne om då, dem som jag pratade om... Det är verkligen ett annat kapitel av mitt liv. Det räcker egentligen med att jag backar bandet ett år. Eller till och med ett halvår. Tiden läker inte alla sår men många sår kan tiden göra ett jäkla bra jobb med! Tänk att det funnits människor som vid en eller annan tidpunkt betydde så vansinnigt mycket, ett år senare har de inte alls den betydelsen längre.. Ganska fascinerande egentligen. Och skönt.
 
All den där tiden som jag för ett, två, tre år sedan lade på andra saker/personer/tankar. Vad gör jag med den nu egentligen? Ganska mycket tid lägger jag på omvärldsbevakning, jag har alltid haft ett stort intresse för politik och just i dessa tider är det nog större än någonsin förr. Fast det där är verkligen ett tveäggat svärd för min del, å ena sidan ger det mig energi eftersom jag tycker att det är viktigt samtidigt som jag blir frustrerad eftersom jag anser att mycket av svensk politik idag handlar om att beskriva en verklighet så som man önskar att den skulle vara snarare än att beskriva verkligheten så som den faktiskt är...
 
Jag lägger också ganska mycket tid på att fortsätta att utforska och upptäcka den andliga dimensionen av tillvaron. Jag läser mycket, lyssnar på talböcker, yogar, mediterar (en utmaning att få till de två bitarna så ofta som jag vill, tyvärr), reflekterar, pratar, skriver... Jag vill upptäcka mer, det finns ju ett helt universum att upptäcka. Framförallt inom oss själva. 
 
Idag fick jag en sådan stark upplevelse, egentligen en helt ordinär situation som plötsligt ruskade om mig. Jag jobbade på och åt inte lunch förrän vid tretiden. Då gick jag till ett café som jag inte varit på tidigare och beställde en räksmörgås och en kaffe. Och plötsligt när jag hade lämnat smörgåsen vid mitt bord och gick tillbaka till disken för att hämta kaffet slog det mig: Jag lever!!! Vad som helst kan hända och idag lever jag. Detta är mitt liv. Jag går här mellan min kaffe och min räkmacka på ett café och det är magiskt. Det är MITT liv som pågår. Just nu, med kaffen i handen kan jag känna vad jag vill. För att jag lever. För att jag lever mitt liv.
 
Jag kände en så stark tacksamhet just i den korta sekvensen av mitt liv. Herregud, vilken ynnest det är att få leva!!! Att fiska upp ett visakort ur plånboken som ligger i en fin handväska, så självklart betala för en måltid och sedan i lugn och ro slå sig ner med en god kopp kaffe vid ett bord och bara få vara. Åh, vad jag önskar så att jag kunde förmedla känslan på ett mer målande sätt för den var verkligen så stark!
 
Att vara tacksam. Flera forskare har studerat detta fenomen och tror stenhårt på att detta är en nyckel till inre lycka och till inre frid. Vad tror du?
 
KRAMAR

Kommentera här: