Operationsdag

Äntligen ska jag få operera bort dessa cellförändringar som jag fick veta om i augusti och som efter biopsin visade sig ha ökat i omfattning. Att det skulle kunna visa sig vara mer omfattande än vad som hittills framkommit försöker jag att inte tänka på. En sak i taget, ett steg i taget. Det troliga är ju ändå att jag efter operationen idag är färdigbehandlad och får gå på tätare kontroller under några års tid vilket känns skönt. Aldrig mer ska jag slarva med mina kallelser!!!
 
Det här är ju ingen stor operation, inget ovanligt ingrepp men det får mig ändå att reflektera lite extra över hur många av oss prioriterar i våra liv, i dagens Sverige och i omvärlden.
 
Jag satt på en trevlig middag i fredags och vi kom in på detta med stress och känslan av otillräcklighet. En tjej berättade om sin bekantskapskrets där merparten av kvinnorna inte mår bra. De är framgångsrika, ser bra ut, har fina hem, komfortabla bilar, välartade barn, välartade partners, ett socialt umgänge, möjlighet att resa till Thailand och Alperna. Etcetera. Men de är enligt henne "sönderstressade och aldrig nöjda". Varför är det så?
 
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? En fråga som ställts många gånger då vi rent statistiskt är ett land i världen där många lever länge, har god fysisk hälsa, välordnad ekonomi, hög utbildningsnivå, är jämställda OCH samtidigt har vi mycket höga sjuktal (och de fortsätter att öka, främst bland kvinnor). Ofta pga av psykisk ohälsa. Det finns sannolikt många förklaringar som både är psykologiska, fysiologiska, politiska, socioekonomiska, kulturella och företagsekonomiska. Oavsett är det ett faktum, att ökningen av sjukskrivningar pga stress gått snabbt sedan 2012 och fram tills idag.
 
Jag läste nyligen på ett instagramkonto jag sporadiskt följer att tjejen som har kontot uppmanar sina (många) läsare att följa med på ett två månaders stenhård tränings- och kostprogram inför kommande julfirande och semesterresor. Det är väl jättebra att inspirera sina följare till att våga utmana sig själva och fokusera på sin hälsa. Det som jag reagerade på var orden "nu kör vi... så att vi kan käka julmat med gott samvete".
 
Mina tankar drog då iväg igen till det här med press och krav. Och jag gjorde en parallell till min egen uppväxt på 80-talet och det jag hört om mina syskons upplevelser som växte upp på 70-talet. Mitt minne säger mig att de kvinnor (jag känner till) som då var runt 40, med barn och jobb och hushåll mådde psykiskt bättre än idag. Det var avocado med färdigköpt räksallad, kassler med ananas och ost i ugnen och cocktailbär med vaniljglass när gästerna kom över på helgmiddag. Möjligtvis något pass på Friskis & Svettis i veckan, extra festligt blev det ett par gånger om året med hemköpt kinamat, några veckor på kollo eller en kortare charterresa till Mallis på sommaren för de som hade möjlighet till det. Jag tror inte att det var så många som tänkte på i oktober att det var dags att börja ladda stenhårt för att kunna "unna sig" av julbordets godsaker ;-)
 
Allt var förstås inte bättre förr och massor har skett i vår omvärld som vi behöver förhålla oss till. Jag tror hur som helst att vi har en del att lära av den tidens kvinnor, av våra mammor. Jag tror inte att de tog livet lika seriöst som vi gör idag utan kanske var de mer mindful utan att för den sakens skull kunna sätta ord på det.
 
Är det vad många av oss behöver? Lite mer av snabba och enkla lösningar i vardagen som ändå får ett riktigt bra resultat. För inte tror jag att de hade det tråkigare på sina middagar på 70- och 80-talet bara för att maten tog en halvtimme att slänga ihop. Och mer tid borde de onekligen ha fått över... Samt mer energi för annat. Som att bara vara, till exempel ♥
 
KRAM
1 Birgit:

skriven

Lykke til i dag!! Håper at ikke celleforandringene er økt på og at du ikke trenger flere inngrep etter dette!!! Krysser fingrene!!

Temaet i teksten ellers er også noe jeg har tenkt mye på i det siste. Jobber som lege på en stor barneavdeling og diskuterte dette sist i dag med en venninne. Dette påvirker jo også i stor grad barna som vokser opp nå! Hvilke forbilder vil vi som foreldre være og hvilke verdier vokser barn og unge opp med? Man ønsker jo alltid det beste for sine barn men ofte blir jeg forundret over dette jaget om at alt skal være så riktig / best...
Varme klemmer til deg!! Birgit

Svar: Godkväll Birgit!

Stort tack för lycka till-hälsningen tidigare idag <3 Det gick väldigt bra, känns så skönt att det är gjort nu.

Förstår dina reflektioner kring vad vi förmedlar till våra barn, måste bli oerhört påtagligt när man jobbar nära barn (och deras föräldrar). De flesta har ju förstås goda intentioner men ändå kan signalerna bli tokiga, vad vi sänder ut... Det är ju så lite som behövs för att vi ska ha det bra med varandra. Tid och (mental) närvaro räcker ju gott.

Livet blir så mycket enklare tycker jag när man släpper lite på alla "borden" och "måsten". Det är ju faktiskt inte så himla mycket som vi människor MÅSTE ;-)

Ha en skön kväll, stor kram!
Caroline

2 Tove:

skriven

Hoppas så att det gått bra för dig idag! Själv sitter jag helt oväntat på sjukhuset o får blodtransfusion just nu. Gick till företagshälsan idag pga utmattning och där konstaterades akut blodbrist. Så nu behandling o utredning o en natt borta från familjen :( Allt löser sig! Kram

Svar: Men fy, det där lät ju inget vidare!!! Hur uppstår blodbrist om man inte förlorar blod? Är det så att kroppen slutar producera blodkroppar vid förhöjda stressnivåer? Hoppas att du får stöd i att både hantera din utmattning och din blodförlust. Och att du kan vila upp dig ordentligt och reflektera över vad du behöver framöver för att hitta tillbaka till din kraft och energi <3

För min del har det gått bra idag, så skönt att ha detta gjort nu! Och förhoppningsvis kommer inget nytt fram vid analysen utan det blir uppföljning om sex månader.

Hoppas att du kan sova gott i natt, kramar till dig!
Caroline

Kommentera här: