Majken 5 år ♥

Den dagen (natten) då du kom till världen för fem år sedan kommer jag aldrig att glömma. Inte enbart på grund av den magi det är att få möta sitt barn för första gången utan även för att det var den natten jag förändrades som människa, 32 år gammal var det även som att en del av den riktiga Caroline väcktes till liv. Jag är född i lejonets tecken och har ofta fått höra att "du är ju inget lejon". Och på ett sätt kanske det har stämt. Under min uppväxt var jag lugn, blyg och ganska osäker. Men jag har ändå alltid vetat att det har bott ett litet lejon, någonstans i mitt innersta. Många människor som träffat mig har också påpekat det, att jag framtår som en lugn och gullig tjej (numera kvinna, kanske...) men att jag har en ovanligt kraftfull röst och även ett kraftfullt kroppsspråk i vissa sammanhang. Hur som helst, när jag krystade fram dig Majken var det som att lejonet inom mig frigjordes. Irma kom med snitt efter tre dagar på förlossningen och den gången grät jag för att jag kände mig svag, inte ens ett barn klarade jag av att sätta till världen på egen hand. Det var förstås en högst irrationell tanke/känsla men det var så det var. Men när du kom, då förstod jag att även jag har en urkraft inom mig.
 
Sedan den dagen har jag gått min egen väg. Det har f*n inte varit lätt, det ska gudarna veta. Men jag har kämpat, lejonet inom mig har kämpat för en tillvaro med respekt, ärlighet och äkta kärlek.
 
Tack min älskade Majken för att du finns, för att du är underbar och för att du förändrade mitt liv. På så många sätt ♥
 
Jag jobbar hemma idag med att utveckla kommande föreläsningar och tog nu en liten paus för en snabb lunch och ett kort blogginlägg. Vill bara säga att operationen gick jättebra, det såg fint ut och läkaren verkade övertygad om att det inte kommer att behövas några fler ingrepp. Analyssvaren kommer om fyra veckor och därefter blir det uppföljning om ett halvår. Återigen vill jag påminna mig själv och andra om att INTE slarva med kallelserna till cellprovtagning. Inget är så viktigt att man inte har tid med den stunden.
 
KRAMAR
1 Anonym:

skriven

Vilken vacker och kärleksfull text till Majken. Tänk så stolt och viktig hon kommer känna sig när hon läser den som vuxen. Väldigt fint.
Och tack igen för kloka ord. Som att sätta huvudet på spiken varje gång.
Om du kan, vill och känner att du orkar dela med dig skulle jag verkligen uppskatta ett inlägg framöver om att våga och orka ta det där steget. Att våga och orka bryta mönstret, att tro på sig själv, att hoppa över kanten och lita på sin instinkt, magkänsla och på att man faktiskt överlever...
Kram Erika

Kommentera här: