Livsregler


Ibland när jag går förbi den här byrån i köket stannar jag upp och reflekterar lite över dessa "Livsregler" som någon har sammanställt. Jag fick tavlan i julklapp av P förra året, den har sin egen lilla historia som vare sig är intressant eller relevant längre. Men hur som helst, i det stora hela tycker jag att det är kloka ord. När det begav sig var det framförallt den tredje uppmaningen som ständigt återkom i mina tankar, nu för tiden fastnar blicken på den fjärde. Intressant hur perspektiven förändras över tid. 
 
Sist jag skrev här skulle jag precis kasta mig ut i en väldigt hektisk dag och kväll. Jag mådde inte bra, hade blivit dålig redan i helgen men ville inte ställa in alla aktiviteter. Väl hemma på kvällen tappade jag rösten helt och när jag lade mig värkte halsen och huvudet, ja hela kroppen, och jag kände mig helt slut. Så med stort vemod fick jag sjukskriva mig igår och resten av veckan. Vilket är jättetråkigt då dessa dagar sedan länge är vikta åt en sista nätverksträff med ett gäng jag delat mycket med de senaste 4,5 åren. Det skulle vara galamiddag på kvällen igår och jag hade fått det ärofyllda uppdraget att vara toastmaster tillsammans med en annan kollega.
 
Men när kroppen inte vill mer, då finns det inte mycket att sätta emot. Jag är i ärlighetens namn inte så bra på att vara sjukskriven... Jag blir rastlös, känner mig oduglig, fet, ful och allmänt misslyckad. Jag tränar mig i att bara vila, försöka njuta av att ligga i soffan och kolla på Homeland en hel dag men jag lyckas inte riktigt. När jag inte har några åtaganden tenderar jag att bli deppig och lite vemodig. 
 
Funderade igår på hur det här året har varit. Jag ska nog skriva en årskrönika framöver, har gjort det en gång tidigare och det är kul att gå tillbaka ibland och läsa den.
 
2014 var ett av de tuffaste åren i mitt liv. Skilsmässan, förstås. En nystart på precis varje nivå av min tillvaro. En kärlek/vänskap som var en berg- och dalbana med toppar och dalar som fullkomligt kastade runt mig. Och sedan en ny relation som tog lång tid innan den föll på plats i ett sargat hjärta. 2014 var relationernas år, skulle man kunna säga.
 
2015 (framförallt den andra halvan av året) har varit betydligt lugnare på flera sätt. Inte så mycket drama, inga tårar, inga lögner att behöva hantera. Lugn och ro. Frid och harmoni. Ett hektiskt år på jobbfronten har det varit, massor med spännande utmaningar och uppdrag. Och det har varit härligt, roligt och utvecklande ♥  Och som en vacker, solid ram runt det hela (det som kallas livet) har mannen med det största hjärtat funnits. Många fina och härliga stunder har jag haft det här året och jag har min vardag nu, mitt liv. 
 
Men själen har inte riktigt kommit till ro ännu. Den är fortfarande inte riktigt tillfreds. Det är något den söker, något den längtar efter. Kanske blir 2016 året då den finner det den söker? Eller slår sig till ro, ändå. Jag välkomnar nästa år, förhoppningsvis blir det fullt av magi och nya insikter.
 
KRAM

Kommentera här: