8

What lies behind us...

...and what lies before us are tiny matters compared to what lies within us.
 
Godkväll fina ni ♥
Jag sitter kvar på jobbet fortfarande, skulle ha gått på bio ikväll men det blev inställt så därför jobbar jag undan en del. Skönt! Snart skall jag dock packa ihop mig själv (och mina saker...) och slinka in på Burger King eller Max på vägen hem. Spännande att se vart jag hamnar och hur jag väljer, haha.
 
Skönt att blogga igen, tänk att jag var så inbiten i många år och sedan tappade jag motivationen nästan helt... Men jag tänker som så att när det kommer till bloggen numera är jag helt prestigelös, det får inte bli någon stress och press kring den. Självklart har jag förlorat många bloggläsare de senaste 7-8 månaderna, jag hopaps i och för sig att en del hittar hit igen om jag börjar blogga mer frekvent men det finns ändå ett gäng som tittar in regelbundet och det är himla kul förstås!!! Det känns faktiskt rätt så speciellt ochär en anledning till att gnistan ligger där inne i det omedvetna och pyr fortfarande, väntar på mera bränsle så att den får omvandlas till en sprakande brasa igen :-)
 
Hoppas att du har en skön kväll, tisdagkvällar tycker jag om. Har alltid gjort det faktiskt, jag tycker det är mysigt att göra något speciellt på just tisdagar. Ta ett långt bad när tjejerna somnat, äta choklad och kolla på en bra serie, krypa upp i favoritfåtöljen med en bok eller åka på 75 yoga. Har du någon kväll i veckan som inte tillhör de där typiska myskvällarna och som du vurmar lite extra för?
 
KRAAAAAAAAAM
 
 
4

Happy, happy...

Irma och Majken, påpälsade till tänderna förra helgen då vi besökte ett riktigt ruggigt Sigtuna! Men tjejerna gick det ingen nöd på, mina älskade små prinsessor ♥
 
Söndagskväll den 20 januari 2013. För ovanlighetens skull slog jag mig ner med datorn i knäet och tänkte att jag skulle läsa vad jag skrev på bloggen i januari förra året... Och vips fördes jag tillbaka till dagar med panikångest, akutbesök till sjukhus och nedstämdhet. Och bloggpaus. Den 21 januari tog jag en paus från bloggen och jag minns nu hur slut jag var såväl själsligt som fysiskt vid den tidpunkten. Det var en tung tid.
 
2012 var ett år med ups and downs för min del, helt klart!!! Jag lärde känna flera fantastiska människor, blev klar med min utbildning i kommunikologi, lärde mig mycket om mig själv och började prioritera i mitt liv. Jag hade härliga dagar i Berlin med maken, härliga dagar i London med vänner och flera veckor i Norge som var fyllda med energi och glädje.
 
Jag jobbade heltid igen efter föräldraledighet och bebisliv, hade många roliga stunder på jobbet och givande samtal med kollegor. Jag kom (äntligen) igång med träningen, hittade Zumba och yoga och insåg att träning skall vara rolig för då blir den av. 
 
Jag försökte få ihop livspusslet. Pendlade två timmar om dagen, jobbade heltid. Försökte laga bra och vairerad mat, tvättade, städade och plockade. Hämtade och lämnade på förskolan (där har dock maken tagit ett större lass än vad jag har gjort). Träffade inte mina vänner så mycket som jag hade velat men bestämde mig för att inte vara (för) hård mot mig själv utan gilla läget. Hade sju veckors utbildning på internat, i Norge och Sverige. 
 
Älskade mina döttrar men kände mig inte alltid som den bästa mamman. För att vara ärlig kände jag mig inte som "den bästa" någonstans. Fick stöttning i att tycka om mig själv och se det jag gjorde istället för det jag INTE gjorde. Iblande fungerade det bra, ibland inte alls.
 
Kände klumpen i magen komma smygande igen, locket i halsen, andnödheten och yrseln. Rädslan för fler ångestattacker, som tur är har inga fler sköljt över mig. Tankar som malit, flygit och farit... En ständig kamp att vara vän med mig själv. Vissa dagar har varit svåra, andra har passerat förbi med flyt och lätthet.
 
2012 var som sagt ett bra år. Och ett slitsamt år. Ett roligt år. Och ett kämpigt år. Ett år med kärlek. Ett år utan kärlek, Ett år med hopp. Ett år med förtvivlan. Ett år med tillförsikt. Ett år med oro. Ett år i mitt liv. Då jag var 33 år gammal. Fyllde 34. Mitt i livet? Eller i början av resten av mitt liv?
 
2013. Tre veckor har gått, dryga femtio återstår... Vad har detta år att erbjuda mig? Det beror på. Det beror på vilka tankar jag väljer att tänka. Vilka sanningar jag väljer att leva efter. Vilka handlingar jag väljer att utföra. Vilka stigar jag väljer att vandra på. Mitt val. Mitt liv ♥