En månad eller 60 år...

Hej fina ni och tack för att ni tar er tid och skriver så kloka och omtänksamma kommentarer, det känns så lyxigt!!!

Jag befinner mig på St: Görans sjukhus sedan tvåtiden i eftermiddags, är så trött nu och skriver inte vad som hänt men jag fick mig en ordentlig tankeställare tidigare idag... Vill bara åka hem nu, väntar på att träffa en sista läkare och håller tummarna för att han kommer snart!

När jag kommer hem ikväll är det nya tider som gäller för mig, regelbundet samtalsstöd skall jag se till att få och sedan är det slut på att göra felaktiga prioriteringar i mitt liv!!! För om jag bara hade en månad kvar att leva, vad hade jag gjort då? Jag hade spenderat varje sekund med min familj, bara vilat i deras ovillkorade kärlek. Och om jag har 60 år kvar att leva, hur vill jag spendera dem? Det vet jag nu men jag behöver stöd i att göra de förändringar som krävs...

KRAMAR

1 Emma:

skriven

Stora Kramar till dej Caroline <3



Ta hand om dej & familjen din!



2 Petra:

skriven

Usch det lät inget vidare! Det är svårt att ändra beteenden precis som du säger men för sin egen överlevnad behöver man det. Försök tänka att du lämnar/stänger in ditt arbete i samband med att du lämnar kontoret. Ibland kan man behöva få prata med någon för att få hjälp och verktyg för att veta hur man ska göra/tänka om. Hoppas du mår bättre och mys med familjen nu!

3 Söderböna:

skriven

Usch då, känner tyvärr igen mig i allt du skriver och jag misstänker att du kanske har fått något kroppsligt symptom av stress och tankarna du skrev om tidigare. Jag har gått igenom allt det där och dessutom i flera omgångar för man är envis och har svårt att accepttera saker och ting ibland så samtalshjälp låter väl som en jättebra idé, det borde alla unna sig någon gång i livet. Hoppas du är hemma nu med din familj omkring dig, kram!

4 Erica:

skriven

Stor bamsekram till dig!!! Var rädd om dig och hoppas du kan få hjälp med att komma på rätt spår :) Ibland klarar man inte allt själv och kan behöva en hjälpande hand! Det kommer bli bra ska du se!!

5 Katja:

skriven

Hej Caroline.

Jag har precis som du, blivit uppfostrad att vara lojal mot sin arbetsgivare, ingenting är gratis här i livet och att man jobbar tills man stupar. Och stupar, ja det är precis det man gör till slut. Jag var själv i den situationen för ganska exakt ett år sedan, tillbringade julen i min ensamhet och tog mig en funderare kring vad som är värt något här i livet. Jag har under året också haft möjligheten att träffa en fantastisk coach, som hjälp mig att förstå mitt eget beteende. Jag pratar om "fröken duktig" syndromet, som så många fler med mig lider av. Jag är i dagsläget inte "botad", men försöker tänka mer på mitt eget beteende, unna mig själv vila och intalar mig själv att "lagom" kanske är bäst ibland, även om det är svårt. Det är svårt att programmera om sig själv och jag vet ärligt talat inte om man någonsin kan göra det fullt ut, men även de små förändringarna är bättre än inga förändringar.

För mig har även Yoga varit värdefullt!!

Hoppas att du känner dig bättre snart och får den hjälp och stöd du behöver och att du sakta men säkert tar dig ur det ekorrhjul, jag misstänker att du befinner dig i.



Stora kramar,



Katja

6 Fru H:

skriven

Stopp och belägg nu på direkten! Du och bara du måste gå allra allra först för dig nu (och familjen såklart). Ingenting är viktigt om man inte får må bra! Inget jobb eller något annat i världen betyder mer än det!



Jag förstår precis hur du menar med att du är uppväxt med att vara lojal och att jobbet är viktigt. Samma här typ. Och det är viktigt. Jätteviktigt. Men du och din familj är så mycket viktigare. Jag har i alla år ställt upp jämt för jobbet och gjort timme efter timme där. Har insett att så kan jag inte ha det nu. Med nervösa steg tog jag ett samtal med chefen om att jag måste tänka på min familj och mitt barn i första hand numera. Och döm om min förvåning när han (och det är dessutom en han:-)) förstod och hjälpte mig fixa så att jag fick bra tider. Det är jobbigt men värt det! Och gäller ju bara några få ynka år. Snart är barnen stora och man kan prioritera lite annorlunda igen!



Ta nu hand om dig och din familj i helgen! Hoppas att du snart mår bättre!

Många många bamse krya på dig kramar

7 Anna S:

skriven

Nej men fy Caroline!

Nu sänder jag över massor av styrka och kramar till dig.

Var rädd om dig - det finns bara en av dig!



KRAM

8 Anonym:

skriven

Ursch då det låter inget bra :-(

Känner igen det där med tankeställare. Fick för något år sedan fick jag ett besked som satte världen i snurr, allt som jag tagit för givet var med ens inte lika självklara. Iom detta så funderade jag mycket på vad som var viktigt för mig och vad jag prioriterade och om jag nu skulle förlora detta vad ville jag då ha i minnet?! I ett år påmindes jag ständigt om detta då jag gick på regelbundna kontroller och levde då med en enklare inställning och mer i nuet. Kontrollerna glesades ut och jag började mer och mer falla tillbaka till gamla spår. Nu sitter jag här och jobbar heltid, studerar vid sidan om och försöker ha ett familjeliv...



Det är som att vara missbrukare, kan liksom inte komma ur de gamla vanorna trots att jag vet att det inte är hållbart men hur lyckas man att bryta sig lös? Jag försöker sakta sakta ändra tankesätt men det är inte lätt. Jag hoppas du lyckas hitta din lycka och inre ro och att hålla fast vid den.



Önskar dig inre frid och att du får en lugn helg med familjen! Stor kram

9 Malin:

skriven

Kära Caroline, det låter inget vidare alls det här. Hoppas verkligen att du snart kommer på rätt köl igen. Jag tror att samtalsstöd är riktigt givande, en hjälpande hand för att hitta inre balans i den ofta så stressade tillvaron. Det är så mycket som ska hinnas med; jobb, familj, hushållsarbete och fritidsintressen. Det är en minst sagt svår balansgång. Dessutom har många väldigt höga krav på sig själv och sina prestationer inom alla områdena. Att ge 100 procent som arbetstagare, fru, mamma, vän och dessutom få den där efterlängtade och välbehövliga egentiden är en svår, om inte omöjlig, ekvation och vi måste lära oss att prioritera i livet.



Jag tror att "felet" många gör är att hela tiden fylla på med nytt, spännande livsinnehåll i hopp om att bli lyckligare, när man i själva verket borde stanna upp och känna efter hur man verkligen, på ett inre plan, vill leva sitt liv. Att vara mer inifrånstyrd och lära sig att känna efter mer med mage och hjärta istället för med hjärnan. Lättare sagt än gjort...



Nä, nu blev det mycket svammel! Sänder ett stort gäng med värmande kramar och hoppas så innerligt att du får en lugn och fridfull helg, den tråkiga starten till trots. Men, nu kan det bara bli bättre. Försök se det här som en värdefull omstart! Var rädd om dig, du verkar vara en fantastisk tjej!



/Malin



PS. Även jag har besökt sjukhus. Fick åka in ambulans till Danderyds sjukhus igårnatt, pga andnöd. Hemskt! Jag fick mitt livs första astmaanfall, bara sådär... :(. Så, det lär dröja tills vi springer på varandra på gymmet! Ska ägna helgen åt att viiiiila, äta gott, njuta av barnen och bara vara!



10 Mira:

skriven

Ta all hjälp och stöd som du kan få tjejen!

Kramar

11 Rosahjärtan:

skriven

Hoppas du mår bättre & hittar en bättre balans i livet! STOR KRAM

12 Anonym:

skriven

Ta hand om dig fina Caroline, det låter bra att prioritera bort bloggen och annat som tar kraft. Det viktigaste är hälsan och familjen, allt annat kan vänta.



Kram



jessi



13 E:

skriven

Jag skulle vilja ta dig i båda armarna och lyfta av dig från det liv du lever nu för det hade jag önskat att någon hade gjort med mig för 10 år sen. Jag kollapsade totalt både fysikt och psykiskt. 38 år

Men du och din make måste sätta er ner tillsammans planera hur ni skall jobba, vad som skall göras hemma handla, laga mat. inta måltider och diska,städa,putsa fönster,tvätta och stryka kläder underhålla huset,bil skötas,tankas,tvättas.serv,besikt. snöskottning,trädgård, kläder,skoinköp, fritidsaktiviteter barn, fritidsaktivt för egen del, träffa vänner, träffa gemensamma vänner, träffa släkt, köpa inredning, barn sjuka, läkare besök av olika slag. tandläkaren,gå till frisören. Optiker, utvecklingsamtal på förskola. vem skall vara hemma när barnen är sjuka? Handla presenter,julklappar. Anordna barnkalas och födelsekalas. betala räkningar ,deklarera,sköta bankärenden. Titta på tv.läsa tidning.:duscha.sminka sig. Väskor skall packas. toabesök. Egen tid. Sen kommer läxläsning in när barnen blir större.

Familjemys annars finns ju ingen anledning till att man är en familj.

Sen behöver vi tjejer oftas någon timme mer söm mellan 8-9 timmar. Det är många saker som skall göras för att få en vecka att fungera och sig själv och familjen.

Det handlar om dig men det handlar lika mycket om er som enhet och att man måste göra val och som nu i ert fall välja bort för uppenbart tål du inte stress och din kropp reagerar starkt.

Jag tror inte du och inte din man att ni vill att era flickor skall växa upp med en mamma som inte mår bra.

När man är på jobbet är man på jobbet. när man är hemma är man hemma.

Alla kanske inte kan arbeta lika mycket när man fått barn och förvänta sig att lika mycket pengar kommer in på kontot varje månad, man kanske måste släppa på fasaden vad man har råd med ,Säga nej utan att må dåligt.

Jag kan åter komma i morgon ,men jag önskar ingen det jag gått igenom och det som på så viss gick ut över mina barn att jag blev så dålig.

Kan ni inte gå ner till 80% var du och din make och jobba fyra dagar i veckan medan barnen är små man har ju möjlighet till det tills barnet är 8 år. Så kan du förslagsviss vara ledig onsdag och din man torsdag. Men jag hoppas du är sjukskriven nu.

14 sac louis vuitton occasion:

skriven

The main dangers in this life are the people who want to change everything --- or nothing.

Kommentera här: