Ett syskon till Irma!

publicerat i Bebis i magen 2;

Va, vad är det du säger mamma??? Skall jag behöva slåss om den odelade uppmärksamheten framöver, det vet jag inte riktigt om jag gillar...

Den 23 februari satt jag på en utbildning då jag plötsligt slogs av tanken att jag nog är gravid. Hade inte haft den minsta tanke på att det kunde vara möjligt men från en sekund till en annan fick jag någon slags förnimmelse. Jag slog dock bort tanken då det inte kändes sannolikt att det kunde vara på det sättet men bad ändå Jimmy köpa ett graviditetstest på kvällen, "för skojs skull". När stickan visade ett blått streck var jag tvungen att läsa på innehållsförteckningen flera gånger för att försäkra mig om att jag fattat principen så att säga. Beskedet kom med andra ord som en stor och oväntad överraskning men självklart som den allra största av gåvor. Vi är superglada för att Irma får ett syskon i oktober (om allt går som det skall såklart).

Jag har mått illa precis som förra gången, det positiva är dock att jag inte kräkts lika mycket denna gång medan det jobbiga har varit att illamåendet var kommit och gått över dygnet. Vissa nätter har jag legat vaken i sängen och ätit knäckebröd (ja, det blir smuligt...) och på morgnarna har jag frenetiskt tuggat i mig den ena moroten efter den andra på tunnelbanan för att inte göra mina medresenärer olyckliga ;-) Dessutom hade jag en sådan hemsk yrsel under ett par veckors tid och, inte att förglömma, den eviga tröttheten... Men vad gör väl det när jag nu är i vecka 14 och förra veckans (KUB)ultraljud visade att allt (så långt det är möjligt att se så pass tidigt) såg bra ut, den lilla krabaten simmade runt, runt och viftade med både armar och ben ♥

Så om allt går vägen kikar en liten kille eller tjej ut i slutet av oktober och lilla Irma blir plötsligt storasyrran i familjen :-) Denna gång vill vi ta reda på könet men får ge oss till tåls i en månad till, tills dess att det är dags för det stora ultraljudet. Spännande, spännande!

Jag är lycklig ♥♥♥