Blogguppehåll

När man får barn är det mycket som ställs på sin spets. Den ovillkorslösa kärleken som översköljer en naturligtvis men även oro för hur jag skall kunna skydda det här barnet från potentiella faror i vida världen och dessutom massor av tankar kring hur jag på bästa sätt skall ge henne en god självkänsla att ha med sig som bästa försvar genom livet.

Efter att Irma kom till oss i somras har jag funderat mycket kring hur jag har blivit den jag är och vad jag vill respektive inte vill överföra till Irma. Jag vill ge henne all den kärlek och trygghet som jag fick av mina föräldrar när jag växte upp. Men jag hade inte speciellt god självkänsla då och jag har det inte nu heller. Jag vill att Irma skall ha så mycket självkänsla med sig när hon kastas in i alla de sociala sammanhang som börjar med dagis och förhoppningsvis slutar efter 90 fantastiska år i kontakten med äldrevården att hon slösaktigt kan strö den omkring sig på vägen.

Jag vill att Irma skall bli en stark, trygg, harmonisk, glad, lycklig och älskad flicka. Jag vill att hon skall känna att det räcker med att göra sitt bästa här i livet och att jag och J finns där för henne oavsett vilka val hon gör. Jag vill att hon skall ha en stark mamma som alltid finns där för henne. Och så kommer det att bli.

En av mina styrkor är att jag är analytisk. Jag har viljan och förmågan att fundera och resonera kring mig själv och andra. Jag är duktig på att stödja och hjälpa andra men jag har svårare för att hjälpa mig själv. Även om jag kan se vilka mina rädslor är. Även om jag kan se vilka mina behov och önskningar är. Jag har så många styrkor men min bristande självkänsla gör att jag inte använder de till fullo när det gäller mig själv.

Jag kan således analysera mig själv i detta nu och jag tänker inte låta det ta stopp med den insikten. Jag tänker göra förändringar. För min skull. Och för min dotters skull.

En förändring som krävs är att göra ett blogguppehåll ett tag. Jag älskar att skriva och bloggen ger mig möjligheter att få utlopp för tankar och känslor. Men jag har använt bloggen på fel sätt. Förmodligen från första gången jag skrev ett inlägg i början av november 2006. Jag har sneglat på andra populära bloggar istället för att göra den här till min egen blogg. Bloggen har mer och mer känts som ett måste istället för ett lustfyllt inslag i vardagen. Därför är det dags för mig att ta en paus från såväl bloggen som från andra åtagande för att fundera kring vem jag är; som människa och som mamma till Irma.

Jag har under en stor del av mitt liv personifierat Jante-lagen och det är slut med det nu. Jag är 30 år och tänker inte be om ursäkt längre. Det är dags att sluta jämföra sig med "alla andra". Det är tid för att bli världens bästa Caroline och världens bästa mamma till Irma. Det vill jag bli och det kan jag bli. Eller rättare sagt; jag är redan världens bästa Caroline och den bästa mamma just lilla Irma kommer att ha. Jag skall bara inte glömma av det. Jag skall lyfta fram den vetskapen varje dag och vara stolt över den. Jag skall vara stolt över mig.

På återseende ♥
1 johanna:

skriven

Godmorgon bästa Caroline och bästa mamman till Irma :-) Kommer sakna din blogg men förstår dig fullt ut om du vill göra ett uppehåll måste ju kännas lustfyllt att skriva.

Ska bli kul o ses snart M kan oxå på mån förresten.Nu ska vi bara bestämma vad vi vill äta :-) Tar du med Irma eller är hon med J?

Är ni oxå vakna i ottan? Här e det hostigt så vi har varit uppe länge redan... Läste precis en artikel i mama ang. RS virus nu ska jag allt bli bättre på att säga till folk som är förkylda och tar i T utan att tänka sig för.

Ha en mysig Lucia kramar

2 Klara:

skriven

Du ÄR världens bästa Caroline! Och tvivla aldrig på det! Alla har vi olika issues med våra personligheter, men det är det som gör oss unika. Du kommer att vara och är den bästa mamman som finns för Irma, då det är DIN dotter. Jag är säker på att hon kommer att uppleva både kärlek och trygghet med dig o J som föräldrar.



Kommer att sakna att läsa om ditt liv varje dag här på bloggen, men den har vi ju klarat oss utan i 29 år, så det skall väl inte bli några problem. Fortsätt vara stolt och ta hand om dig själv!



Stora varma kramen från äldsta vännen.

3 Daniel:

skriven

hela mitt liv står still nu när din blogg ligger nere :)

Kommentera här: