Winter is coming... ❤

Godmorgon vintertid 2017 💚 Det bästa med dig är att vakna på en söndag klockan sex och känna sig helt utvilad! Den där extra timmen känns bra, helt klart. Och idag, mer än någonsin. För jag har väldigt mycket jag behöver göra just denna söndag. Det kändes dock när jag slog upp de brungröna nyss som en himla bra start på denna dag att skriva ett blogginlägg igen. Snart firar jag och bloggen 11 år, det är min längsta relation någonsin :-)
 
Jag har precis bytt roll på Tjejzonen (där jag är volontär sedan två år tillbaka) och har tagit på mig ett uppdrag som mentor till några av de andra volontärerna. Det känns väldigt spännande. Jag kommer framförallt att ge feedback och stöd till tjejerna och när jag tänker på saken (vilket jag gör en hel del numera...) så är det ju två av mina kärnkompetenser! Att ge stöd i olika former på ett personligt/personlighetsutvecklande plan samt att jobba med förbättring och utveckling genom att ge konstruktiv och sorterad feedback. Så jag är verkligen laddad för detta, och premiären för min del är alltså idag.
 
Det som också står på agendan är att plugga inför nästa veckas kursdagar på Sverigehälsan. Det är tre tillfällen kvar nu, diplomerad stress- och avspänningspedagog blir jag den 13 december :-) Den här terminen är det stort fokus på praktik och jag har valt att skapa olika aktiviteter på Unionen för de personer som har ett uppdrag som arbetsmiljöombud på sina arbetsplatser. Det är en otroligt viktig grupp att värna och jag ser att de har mycket att göra och mycket att bära på sina axlar när det gäller den psykosociala arbetsmiljön "där ute".
 
Jag går i tankarna nu vad jag vill bli när jag blir stor ;-) Jag älskar verkligen mitt jobb och det är en ynnest att få ha haft det så roligt i så många år. Började jobba på SIF (som sedemera blev Unionen) bara någon månad efter att jag började blogga, faktiskt. Och på ett sätt skulle jag säkert kunna ha väldigt roligt i samma roll länge till men samtidigt känner jag att jag vill ha en ny utmaning, fördjupa mina kunskaper, bygga vidare utifrån den väg jag slagit mig in på de senaste åren. Kring stress, stresshantering, arbetsglädje och lycka.
 
Ett par timmar av söndagen ska ägnas åt den delen också, att skriva mail och sätta ord på mina tankar och även jobba undan en del så att jag kan gå in med ett rent sinne imorgon på Sverigehälsan. 
 
Först ska jag yoga ♥ Jag har nästan helt kommit av mig med träningen den senaste tiden tyvärr. Jag förlängde inte mitt gymkort i somras och nu när jag bor både i Vallentuna och Vaxholm vet jag inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Det blir lättare till sommaren, när jag får ett hem och en plattform att utgå ifrån igen. Men jag har i alla fall köpt ett klippkort på Magasinet här i Vaxholm och det känns jättekul att börja träna på en riktig yogastudio. Så idag blir det Hathayoga och det tror jag blir en bra start för dagen, för vintertiden och för resten av mitt liv som börjar NU.
 
Ha en underbar dag, stor kram till dig!

Att köpa sitt drömhus...

Tänk vad många olika "tidsepoker" man kan hinna med under en livstid! Den här lägenheten minns jag såväl när jag köpte på våren 2014, den stod för starten på mitt nya liv och jag tror aldrig jag känt mig så stark och självständig som under den tiden (även om det också var en väldigt tuff period). När jag flyttar härifrån nästa sommar har jag bott här i ganska exakt fyra år. Nästan på dagen när jag fyller 40 år går flyttlasset härifrån om allt går enligt planerna :-) 
 
Läste igenom mitt förra inlägg nu och log för mig själv när jag läste avslutet på det. Vi förlorade en budgivning av drömhuset igår men tar nya tag. Hoppet överger en ju inte i första taget, eller hur? Tänk om jag visste när jag skrev de raderna att dagen efter skulle mäklaren höra av sig och berätta att de två som budat längst plötsligt dragit sig ur!!? För att göra en lång historia kort blev det plötsligt en ny budgivning och vi vann den!!! Någonstans inom oss kände vi ju direkt när vi såg huset på Hemnet att det där är vårt hus. Det är meningen att just vi ska bo där. Så när vi förlorade budgivningen kändes det helt fel, det var ju inte alls så här det skulle bli. Men... ibland känns det faktiskt som att universum ser en och är på ens sida :-) Vi köpte vårt drömhus och det enda smolket i bägaren som det känns är att inflyttning inte är förrän i juli 2018! Gaaah, det har inte ens gått två månader sedan vi köpte det men det känns som två år. Minst.
 
Samtidigt njuter jag av att bo i lägenheten ett tag till, det är som att jag har fått ett känslomässigt uppsving nu när jag vet att tiden är begränsad. Jag går ut med den till försäljning i februari/mars skulle jag tro och det är ju bara att hoppas på att marknaden inte förändras allt för mycket tills dess. Jag bor i ett väldigt lugnt och trevligt område med närhet till mesta som är perfekt för såväl barnfamiljer som äldre par, tror att det är mer känsligt när det gäller helt nyproducerade, svindyra lägenheter som ligger i "nya" bostadsområden som ska ut på marknaden nu. Jocke har redan sålt sin lägenhet och det känns skönt, om vi båda satt på våra objekt i över ett halvår efter att vi köpt en villa skulle det nog kännas lite svettigt... Nu känner jag mig rätt så lugn och tänker att det löser sig <3
 
Jag hoppas att du har en härlig höst, vilken magisk oktober det är i år! Så otroligt vackert och underbara dagar, hösten är verkligen en fantasisk årstid i det här landet. Det enda jag önskar är att jag hade mer tid att njuta av vädret och den klara luften, känns som att dagarna går i ett.
 
Stor kram, vi hörs snart igen hoppas jag ♥♥♥

Det är något i (september)luften...

September. Den av årets månader som jag tycker andas allra mest hopp, framåtanda, möjligheter. För mig har det nog alltid varit så, kanske är det något med klarheten i luften. Eller att kropp och själ har varit på rekonditionering under sommarens lediga veckor? Oavsett varför så älskar jag den här tiden på året lite extra mycket. Det finns något odefinerbart, något rogivande, som omsluter mig.
 
Summer of 2017. Så hette mitt senaste inlägg och skrevs på midsommarafton. Det känns ju som eoner av tid bort... Då låg hela sommaren framför ens fötter, framför mina fötter. Sommaren var verkligen läkande för mig, stärkande. Ja, dels hade det nog att göra med att jag genom chockdoser av D-vitamin fick tillbaka energi och ork igen men det är förstås inte hela sanningen.
 
Jag fick ju uppleva magi också <3 En vecka i Rom och under Toscanas stjärnhimmel, på kringelikrogiga vägar kantade av skyhöga cypresser. Kärlek, bröllop, gemenskap, glädje, njutning. Ja, det var verkligen en magisk vecka. Rom vill jag verkligen återkomma till. Men kanske inte i mitten av juli nästa gång :-) Nu, i början på hösten vore det magiskt tror jag att bege sig till italien igen. Sitta på en piazza, dricka ett glas prosecco, titta på turister som vallfärdar med selfiepinnar i högsta hugg mot Fontana di Trevi. Jag drömmer mig bort från onsdagens arbete, i alla fall för en liten stund.
 
Ja, det var en fin sommar med många minnen jag bär med mig in i hösten. Bilder att plocka fram när vinden viner i november, när man kurar under en filt med tända ljus och en rykande het thékopp i händerna. Då ska jag tänka på Liseberg, på brutna armar, på långa cykelturer, på kräftskivor, på MR-röntgen, på kalla sommarkvällar, på varma sommardagar, på husdrömmar, på glassätande, på bad från bryggor, på bad från båtar, på min familj, på mina vänner, på våra barn, på min stora kärlek. Då ska jag tänka på allt det där, och lite till.
 
Men nu ska jag fortsätta att jobba. Planera för höstens alla aktivteter. Stressföreläsningar, workshops för arbetsmiljöombud, ledarutveckling, gruppcoachning osv. Och när jag tar en paus då och då sticker tankarna iväg till våra drömmar om ett gemensamt hus framöver. Vi förlorade en budgivning av drömhuset igår men tar nya tag. Hoppet överger en ju inte i första taget, eller hur?
 
KRAM