1

Summer of 2018

Kalimera bloggen!
Tänk om alla relationer var lika enkla som den du kan ha med din blogg... För egen del handlar det om ett snart tolvårigt äktenskap som står emot det mesta. Även fast du inte får någon omsorg alls finns du trofast kvar, kära blogg. Jag tror i och för sig inte att en verklig relation skulle vara vare sig sund eller önskvärd under de förutsättningarna men med dig får jag vara ett asshole och du finns alltid där! En ganska skön känsla ändå 😘
 
Om jag fortsätter i den här takten med två inlägg per år blir det onekligen svårt att skriva nyanserat, med de små penseldragen. Och det är ju det jag gillar mest. Inte att skriva om "summer of 2018" med några korta verb så som att flytta till hus, fylla 40, fira min stora tjej som fyllt 10, åka med Jocke till Rhodos, "bara vara" på Skaftö och i övrigt träna alldeles för lite och dricka alldeles för mycket vin (nåja, nu överdriver jag en del... med vinet alltså, inte med träningen tyvärr...).
 
Nej, så vill jag ju inte använda dig kära och trofasta blogg. Då kan det "liksom änna vaaara" som en sann göteborgare skulle ha uttryckt saken 😏
 
Så istället spolar jag tillbaka bandet några år till den tid då du var min sparringpartner, min vän, min förtrogna, min jourhavande kompis, min boxboll. Och skriver om det jag har top of mind. Det är ju så jag vill ha det 💕
 
Kära blogg. Inatt hade jag den värsta av mardrömmar, en sådan där då ens undermedvetna tvingar en upp till ytan så att du vaknar ur drömmen för att slippa vara kvar i mörkret. Och igår satt jag i godan ro och läste i en kokbok/livsstilsbok av Kristin Kaspersen då jag plötsligt läste ett par meningar om hennes söner som fick mig att börja storgråta. Jag grät och grät och grät, det påminde om någon slags förlossning. Jag kunde liksom inte sluta innan jag fått ur mig något som behövde komma ut.
 
Hur hör dessa två händelser ihop? Och vad var det som behövde komma ut? De hör ihop på så sätt att det handlar om mina barn, om mitt föräldraskap, om viljan att ge dem förutsättningar att i framtiden vara självständiga och handlingskraftiga kvinnor, om balansen mellan att vara och att göra som mamma och som människa.
 
Det handlar om att medvetet välja vilken väg man vill gå på den här stunden på jorden. Att omfamna den man är och allt det som format en genom livet, trots att det kanske format en på ett sätt som inte alltid är det bästa vare sig för en själv eller för de som står en närmast. Det handlar om att se på den man är och ändå våga välja en annan väg. Välja sin egen väg.
 
Just nu läser jag Agneta Lagerkrantz fina bok "70 skäl till självmedkänsla - om att vara varm, vänlig och vilja sig själv väl" och andemeningen i den boken tror jag har att göra med det som behövde komma ut när jag grät som en galning igår efter att ha bläddrat i en kokbok (!). Jag behöver få ur mig tankar, känslor och invanda beteenden för att få plats med något nytt. För att skapa utrymme för självmedkänsla i mitt liv. Den har liksom inte riktigt hittat fram till något tomrum i mitt inre att kunna fylla så därför behövde jag göra en inre rensning. Det är i alla fall vad jag tror på 💜
 
Och drömmen var en del av detta, en påminnelse om att stå i min fulla kraft och välja utifrån vad jag vill och tror på. 
 
Nu när hösten står inför dörren vill jag gärna lyfta några frågor med dig, fina läsare. Kanske kan den process jag befinner mig i just nu även ha ett värde för dig, på ditt sätt. Så om det passar för din del; fundera gärna en stund kring dessa frågor:
 
- Är du på rätt väg just nu?
- Vart leder den?
- Om du kommer att prioritera och agera i höst på liknande sätt som du gjort tidigare, vad kommer du att uppnå?
- Om du är på rätt väg, vad är viktigt att fortsätta med?
- Om du har hamnat lite på villovägar, vad behöver du göra/tänka/känna för att hamna på din rätta väg igen?
 
Nu startar jag den här dagen med en skön promenad här i vackra Vaxholm. Idag är en bra dag att ta ett första steg tillbaka mot min väg, den som just jag vill vandra på.
 
Kram 💞
0

En dag kvar ❤️

En dag kvar... Till vad? Jag låg vaken tidigt imorse i sängen och valde att gå in och läsa de senaste inläggen på min blogg. Jag har inte varit här på väldigt länge nu, inte skrivit ett ord sedan i höstas. Men när jag läste det jag då skrev så blev det plötsligt så naturligt att sätta några ord på pränt igen. Det jag skrev om var väntan och längtan, efter det hus vi köpte 3 september förra året som vi trodde att vi skulle få vänta på i nästan ett år. Vi köpte vårt drömhus och jag skrev om det då, först om besvikelsen när vi förlorade budgivningen och därefter om den enorma glädjen när några budgivare drog sig ur och det blev en ny möjlighet för oss att kunna köpa huset som är så perfekt för oss sex ♥ Och nu är det alltså bara EN DAG KVAR!!!
 
Hej blogg och hej bloggläsare!
Numera är det mest personer som hittar hit genom att söka på "Världens godaste tonfiskröra", "Oro och ältande" (det är en bok jag rescenserade för många år sedan) samt "Mannerströms himmelska plättar"... Haha :-) Men det skulle det ju förvisso kunna bli ändring på. Jag har nämligen en idé om vad jag skulle vilja göra med bloggen som jag tror mycket på och som jag planerar att sjösätta under sommaren. Det kanske innebär att jag startar upp en helt ny blogg, jag får se. Temat är i alla fall grymt relevant och instressant tycker jag själv, jag har dessutom möjlighet att få ta del av en expert inom området som skulle kunna vara gästkrönikör varje månad.
 
Det var som sagt ett tag sedan jag skrev här och på det stora hela så har det varit ett bra år. Jag blev klar avspännings- och stresspedagog i vintras, jag tänker fortfarande en hel del på vad jag vill göra framöver men väljer just nu att fokusera på att jobba med stressrelaterade frågor på Unionen och inte göra några större förändringar. I april flyttade jag och tjejerna ut från vår lägenhet och bor numera hos Jockes föräldrar fram tills dess att vi flyttar in i huset om några veckor när hantverkarna är klara.
 
Vi har åkt mycket skidor i vinter, är så tacksam över att jag har fått bli en del av Funäsfjällen. Efter mitt älskade Skaftö är det nog paradiset på jorden för min del :-) Vi har också börjat cykla så smått igen och när vi flyttar in i huset har jag lovat mig själv att ta tag i yogan och styrketräning. Jag kan längta otroligt mycket efter att skapa våra rutiner efter att det senaste året har varit lite "ad hoc" på den fronten med flytten från både mig och Jocke. När den sista flyttkartongen är uppackad i huset har vi lovat varandra att bo kvar minst lika länge som de nuvarande ägarna, dvs. i 40 år!!!
 
Jag är väldigt lycklig med Jocke, mitt liv är harmoniskt, och alla dessa år som gick och dokumenterades här på bloggen känns otroligt avlägsna. Som att det var jag, men ändå inte. Jag kanske var lost in space eller så var jag "bara" på väg framåt fast på livets brantare backar under ett antal år. Även då var livet förstås härligt på många sätt men samtidigt så mentalt uttröttande. Nu känner jag ett lugn, kanske det även har att göra med att jag fyller 40 nästa månad ;-)
 
Mina vackra flickor mår bra, jag har ju dessutom fått två bonusbarn och det känns väldigt lyxigt. Ja, en hel bonusfamilj har jag fått. Min egen mamma andas fortfarande men för mig känns det som att alzheimers tog hennes liv för ett par år sedan. Jag har redan sörjt henne <3 Fina, lilla mamma.
 
Nu ska jag snart sätta mig i trädgården och äta frukost, idag blir det 28 grader i Stockholm och vi funderar på en tur med båten. Kanske till och med ett premiärdopp i havet men det känns ändå högst osannolikt att Sveriges största badkruka skulle doppa sig redan i juni... Men som Gunde hade sagt, och som jag kan skriva under på:
 
Ingenting är omöjligt ♥
2

Winter is coming... ❤

Godmorgon vintertid 2017 💚 Det bästa med dig är att vakna på en söndag klockan sex och känna sig helt utvilad! Den där extra timmen känns bra, helt klart. Och idag, mer än någonsin. För jag har väldigt mycket jag behöver göra just denna söndag. Det kändes dock när jag slog upp de brungröna nyss som en himla bra start på denna dag att skriva ett blogginlägg igen. Snart firar jag och bloggen 11 år, det är min längsta relation någonsin :-)
 
Jag har precis bytt roll på Tjejzonen (där jag är volontär sedan två år tillbaka) och har tagit på mig ett uppdrag som mentor till några av de andra volontärerna. Det känns väldigt spännande. Jag kommer framförallt att ge feedback och stöd till tjejerna och när jag tänker på saken (vilket jag gör en hel del numera...) så är det ju två av mina kärnkompetenser! Att ge stöd i olika former på ett personligt/personlighetsutvecklande plan samt att jobba med förbättring och utveckling genom att ge konstruktiv och sorterad feedback. Så jag är verkligen laddad för detta, och premiären för min del är alltså idag.
 
Det som också står på agendan är att plugga inför nästa veckas kursdagar på Sverigehälsan. Det är tre tillfällen kvar nu, diplomerad stress- och avspänningspedagog blir jag den 13 december :-) Den här terminen är det stort fokus på praktik och jag har valt att skapa olika aktiviteter på Unionen för de personer som har ett uppdrag som arbetsmiljöombud på sina arbetsplatser. Det är en otroligt viktig grupp att värna och jag ser att de har mycket att göra och mycket att bära på sina axlar när det gäller den psykosociala arbetsmiljön "där ute".
 
Jag går i tankarna nu vad jag vill bli när jag blir stor ;-) Jag älskar verkligen mitt jobb och det är en ynnest att få ha haft det så roligt i så många år. Började jobba på SIF (som sedemera blev Unionen) bara någon månad efter att jag började blogga, faktiskt. Och på ett sätt skulle jag säkert kunna ha väldigt roligt i samma roll länge till men samtidigt känner jag att jag vill ha en ny utmaning, fördjupa mina kunskaper, bygga vidare utifrån den väg jag slagit mig in på de senaste åren. Kring stress, stresshantering, arbetsglädje och lycka.
 
Ett par timmar av söndagen ska ägnas åt den delen också, att skriva mail och sätta ord på mina tankar och även jobba undan en del så att jag kan gå in med ett rent sinne imorgon på Sverigehälsan. 
 
Först ska jag yoga ♥ Jag har nästan helt kommit av mig med träningen den senaste tiden tyvärr. Jag förlängde inte mitt gymkort i somras och nu när jag bor både i Vallentuna och Vaxholm vet jag inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Det blir lättare till sommaren, när jag får ett hem och en plattform att utgå ifrån igen. Men jag har i alla fall köpt ett klippkort på Magasinet här i Vaxholm och det känns jättekul att börja träna på en riktig yogastudio. Så idag blir det Hathayoga och det tror jag blir en bra start för dagen, för vintertiden och för resten av mitt liv som börjar NU.
 
Ha en underbar dag, stor kram till dig!

Liknande inlägg